Falkenberg af Trystorp - Friherrlig - Nr. 255
Utgrenad ur adliga ätten Falkenberg af Bålby nr 105, se dito.
Riksrådet och rikskammarrådet Conrad Falkenberg (1591–1654), som introducerats 1625 (10/3–4/4) i tredje klassen, svenneklassen, under nuvarande nr 105, uppflyttades såsom riksråd 1652 i andra klassen, riddarklassen, med namnet Falkenberg af Trystorp under nuvarande nr 18. Enligt friherrebrevet 1772 ska han ha förunnats friherrligt stånd av drottning Kristina men någon sådan utnämning har inte kunnat bekräftas.
Conrads son, landshövdingen i Södermanlands län sedermera kungliga rådet och presidenten i Åbo hovrätt Gabriel Falkenberg (1646–1714), upphöjdes i friherrlig värdighet 1687 24/12 på Stockholms slott av konung Karl XI. Han introducerades med namnet Falkenberg af Odensviholm 1689 5/2 under dåvarande nr 88 men ätten uteslöts senare ur matrikeln såsom varande introducerad i högre värdighet. Han upphöjdes nämligen i grevlig värdighet 1693 7/6 på Stockholms slott av konung Karl XI och introducerades med namnet Falkenberg af Sandemar samma år 3/11 under nr 38 varvid den friherrliga ätten utgick. Han slöt dock själv sin grevliga ätt 1714 30/5.
Conrads sonson, hovmarskalken sedermera landshövdingen i Skaraborgs län, Gabriel Falkenberg (1685–1756), upphöjdes i friherrlig värdighet 1733 17/4 i Palatset i Stockholm av konung Fredrik I. Sönerna introducerades 1776 5/3 under nr 255 tillsammans med den 1772 yngre adopterade Hultaby ättegren, samt blev stamfader för den s.k. Lagmansö ättegren.
De då levande manliga ättlingarna till Conrad Falkenbergs yngre son, landshövdingen i Viborgs och Nyslotts län, Carl Falkenberg (1644–1697), tillhöriga den s.k. Hultaby ättegren, varav särskilt nämnes bröderna majoren Gustaf Christian Falkenberg (1705–1785) och ryttmästaren vid Livregementet till häst Melcher Georg Falkenberg (1714–1774) samt kusinen majoren Gabriel Falkenberg (1718–1779), upphöjdes i friherrlig värdighet 1772 15/7 på Stockholms slott av konung Gustav III med adoption på den friherrliga ätten Falkenbergs af Trystorp namn och nummer. Introduktion skedde sålunda 1776 5/3 under nr 255 tillsammans med den äldre Lagmansö ättegren, varvid den adliga ätten utgick på svärdssidan.
Femte yngre grenen överflyttade på 1840-talet först till USA och sedan på 1850-talet till Kanada. Grenen fortlever i båda länderna.
Båda friherrebreven i original från 1733 och 1772, liksom Gabriel Falkenbergs friherrebrev i original från 1687 och hans grevebrev i original från 1693 är sedan 1970 deponerade i Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En Skiöld, fördeld i Fyra Felt, och mitt uppå Fördelningen des gamle Adelige Stam-Wapen, som är en Skiöld bestående af Tolf Rutor, hälften Silfwer och hälften Röda, Tre i bredden. Men af sielfwa Frijherrliga Wapnet är det första och fierde Fältet rödt, hwaröfwer en Silfwer Bande ligger, zirad med fyra Herminer. Det andre Fältet mitt afskurit, då det öfre är af Guld, därutinnan en röd Båt sig wisar, beprydd på hwardera Stammen med trenne uprättstående Påfågle-fiädrar, det undre Blått hwarest en Stolpe af Silfwer står. Det tredje Fältet äfwen mitt afskurit, hwarest uti det öfre, som är blått, en Silfwer-Stolpe står, men uti det undre af Guld wisar sig en åt höger wänd Blå öpen Tornerhielm. Ofwanpå Skiölden stå Twenne Öpne Tornerhielmar med en Frijherrlig Crona på hwardera och en mitt emellan; Uthur den högre Hielm-Cronan upsticker sig en Wänster Falke-foot, som emellan des Kloor spänner en Wänster uprätt utslagen Falke-winge af naturlig Färg, hwaröfwer en Bande ligger af tolf Rutor, Sex Silfwer, Sex Röda. Uppå den wänstre Hielm-Cronan stå Twenne upreste Buffels-horn mitt afskurne, det högra af Silfwer och Blått, det wänstra af Guld och Rödt, och däremillan en röd Bande med en Guld-Crona zijrad. Löwärket är af Guld, Silfwer, Blått och Rödt. Och Supporteras Wapnet af twenne tilbakars seende Falkar af Silfwer, hwilka stå uppå en Bergs-kant, som utur en Grön Mark å ömse sidor om Wapnet sig framskiuter, aldeles som samma Wapen härhos, med des rätta och egentelige Färgor, finnes afmåhlat; …”
Friherrebrevet i original, RHA, (1733-04-17).
Transkription: Göran Mörner, 2017-03-05.
”… En Skjöld fördeld i Fyra Fält, och mitt uppå Fördelningen deras gamle Adelige Stam Wapen, som är en Skjöld bestående af Tolf Rutor, hälften Silfwer och hälften Röda, Tre i bredden; Men af sielfwa Friherrliga Wapnet är det Första och Fjerde Fältet Rödt, hwaröfwer en Silfwer Bande ligger Zirad med Fyra Herminer. Det andra Fäldtet mitt-afskurit, då det öfra är af Guld, därutinnan en Röd Båt sig wisar, beprydd på Hwardera Stammen med Trenne Uprätt stående PåFogle Fjädrar: Det undra Blått, hwarest en Stolpe af Silfwer står. Det Tredje äfwen mitt afskurit. I det Öfra som är blått står en Silfwerstolpe: I det Undra af Guld, är en åt höger wänd blå öppen TornereHjelm. Ofwan på Skjölden stå Twenne Öpne TornereHjelmar med en FriHerrlig Crona på hwardera, och en mitt emellan. Utur den Högra Hjelm Cronan upsticker sig en Wänster Falckefot, som emellan desz Klor spänner en wänster uprätt utslagen Falck-winge af Naturlig Färg, hwar öfwer en Bande ligger af Tolf Rutor, Sex Silfwer, Sex Röde. Uppå den Wänstra Hjelm Cronan stå upreste Twenne Buffelhorn mitt afskurne: Det Högra af Silfwer och Blått; Det Wänstra af Guld och Rödt, och deremellan en Röd Bande med En Guld Crona Zirad. Löwärcket är af Guld, Silfwer, Blått och Rödt, och Supporteras Wapnet af Twenne tilbaka seende Falckar af Silfwer, hwilcka stå uppå en Bergskant, som utur en Grön Marck å ömse sidor om Wapnet sig framskjuter. Aldeles som det samma med sina rätta och egenteliga Färgor här frammanföre afmålat finnes.”
Adoptionsbrevet i original, RHA, (1772-07-15).
Transkription: Göran Mörner, 2019-02-23.
