Ehrenkrona - Friherrlig - Nr. 210
Ätten härstammar från Gästrikland och består av två genom giftermål befryndade ättegrenar.
Den med visshet äldste kände stamfadern för den äldre Gammalska ättegrenen är borgmästaren i Gävle Johan Olofsson Gammal (levde 1634).
Hans son, häradshövdingen Olof Gammal (död 1676), adlades jämte två systersöner, se nedan, 1675 23/9 av konung Karl XI med namnet Gammal Ehrencron. De introducerades samma år 25/9 under nuvarande nr 879 varvid namnet ändrades till Ehrencrona. Olof slöt själv sin ättegren 1676.
Äldste kände stamfader för den yngre Hammarinska ättegrenen är bonden Bengt i Ovansjö socken. Hans son var kyrkoherden i Ovansjö Ericus Benedicti Hammarinus (död 1644), vilken var gift med ovanståendes syster Barbro Gammal (död 1644).
Deras två söner, sekreteraren i Göta hovrätt sedermera häradshövdingen i Mark och Bollebygd, Samuel Hammarstedt (1637–1693), och bergmästaren i Uppland, Erik Hammarin (1641–1685), adlades tillsammans med morbrodern och introducerades med denne, se ovan. Erik slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1685 29/6, medan Samuels ättegren utgick i adlig värdighet på svärdssidan 1917 14/4.
Emellertid hade Samuel Ehrencronas son, landshövdingen i Östergötlands län sedermera presidenten i Kammarkollegium Erik Gammal Ehrenkrona (1673–1737), upphöjts i friherrlig värdighet 1731 5/7 i Palatset i Stockholm av konung Fredrik I, och ätten introducerades 1743 16/9 under nr 210.
Friherrebrevet utfärdades dock först 1771 12/6 i Stockholm av konung Gustav III.
Hammarinska ättegrenen har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätterna Hammarberg nr 1053 och Hammarfelt nr 1435.
Originalsköldebrevet liksom friherrebrevet i original är sedan 2007 deponerade i Riddarhuset.
Blasonering
”… En Skiöld fördeld genom ett Swart Kors uti Fyra delar, och mitt uppå Korszet eller Fördelningen, desz förra Adeliga Stamwapn som är en Skiöld, genom ett Twärstrek uti Twenne lika Fäldt afdeld; Warandes det öfwersta af Guld, Zirat med en Crona af Silfwer, genom Hwilcken Twenne Palm Qwistar Korswis trädde äro. Uti det understa Fäldtet af Silfwer, wisa sig Trenne Röda Törnerosor, i nederwänd Triangel Rangerade. Af sielfwa Friherrliga Wapnet är det Första Fäldtet Blått, hwarutinnan Trenne Fem Uddige Stiernor af Silfwer 2 och 1 rangerade Lysa. I det andra Fäldtet af Silfwer, står Öfwerdelen af en Wildman, hållandes i händerne fram for Bröstet en Crona af Guld. Uti det Tredie Fäldtet som är af Guld, står ett uprest Blått Leijon. Det Fjerde Fäldtet är Rödt, hwarutinnan Twenne Bjelckar eller Facer af Silfwer ligga. Ofwan på Skiölden stå Twenne Öpne Tornere Hielmar, med en Friherrlig Crona emellan, och en på Hwardera Hielmen. Utur den Högra Hielm Cronan upstår öfwerdelen af en Wildman, som en Gren i wänstra Handen håller, hwars Stam på Hielm Cronan sig stödier. Utur den wänstra upstiger Öfwerdelen af ett Blått Leijon, som håller emellan Ramarne en Röd Lozange, chargerad med en Billet af Silfwer. Löfwärcket är af Guld, Silfwer, Blått och Rödt, och äro Twenne emot Skjölden seende Wilde Män med Klubbor på Axlarne, Tenans af wapnet. Aldeles som dett samma med sina egenteliga Färgor här bredewid afmålat finnes.”
Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2016-12-19.