Brummer - Adlig - Nr. 1855
Ätten ska enligt traditionen härstamma från en adlig ätt i Niedersachsen i Tyskland. Den med visshet äldste kände stamfadern är dock pantgodsinnehavaren Wolmar Brummer (nämnd 1529, men död före 1545), som bodde i Wierland i Estland.
Hans sonsons sonsons son var majoren vid Livregementet till häst, Otto Johan Brummer (död 1713).
Hans två söner, överstelöjtnanten vid Svenska adelsfanan Bernt Wilhelm Brummer (död 1746) och majoren vid Västgöta kavalleriregemente Johan Wollmar Brummer (1698–1758), naturaliserades genom kunglig resolution given 1731 14/6 i Stockholm av konung Fredrik I. De introducerades samma år 19/6 under det gemensamma numret 1855.
Johan Wollmar slöt själv sin ättegren 1758 26/11.
Ätten ansågs utslocknad och avfördes från de levande ätterna 1881 5/3. Emellertid har det visat sig att överjägmästaren Carl Fredrik Brummer (1747–1807) var en tidigare inte redovisad son till löjtnanten Johan Christian Brummer (1710–1780).
Genom beslut av Riddarhusdirektionen 1999 16/12 beviljades införande för Carl Fredrik Brummer och dennes ättlingar i riddarhusstamtavlorna under det hävdvunna namnet Brummer.
Första yngre grenen liksom tredje yngre grenen är bosatta i USA.
Ättemedlemmarna skriver sig Anderson, Andersson, Brehmer, Johansson och Sjögren.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Brummer nr 1772.