Björnstjerna - Adlig - Nr. 2017
Ätten består av två genom giftermål befryndade ättegrenar. Äldste kände stamfader för den äldre ättegrenen är officeren vid Hälsinge regemente, Olof Björn (levde 1632).
Hans sonson var biskopen över Kalmar stift sedermera ärkebiskopen Magnus Beronius (1692–1775), vilkens andra hustru, Johanna Catharina Burman (1710–1778) samt de då levande fem barnen från första giftet, två söner och tre döttrar, adlades för hans förtjänster 1760 21/2 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik med namnet Biörnstierna. Sönerna var sedermera bibliotekarien och lagmannen Johan Beronius (1729–1797) och sedermera envoyén Magnus Olof Beronius (1738–1785) och döttrarna Catharina Margaretha Beronia (1727–1764), Sara Sophia Beronia (1735–1769) och Elisabeth Christina Beronia (1736–1814). Sönerna introducerades 1775 19/12 under nr 2017.
Johan slöt själv sin ättegren 1797 14/4.
Ur denna ättegren har 1815 utgrenats friherrliga ätten Björnstjerna nr 349, vilken 1826 upphöjdes i grevlig värdighet och introducerades 1828 under nr 140, se dito.
Äldste kände stamfader för den yngre adopterade Wahlbomska ättegrenen är brukspatronen på Gryts bruk i Bo socken i Örebro län, Johan Wahlbom (1691–1766), vilken sedan ägde Appelrum i Arby socken i Kalmar län. Han var fader till provinsialläkaren i Kalmar län, arkiatern Johan Gustaf Wahlbom (1724–1807), som var gift med Elisabeth Christina Beronia, adlad Björnstjerna, se ovan.
Deras son, översten och chefen för Finska artilleriregementet sedermera generalmajoren Magnus Johan Wahlbom (1758–1837), adlades genom kunglig resolution given 1799 16/11 på Stockholms slott av konung Gustav IV Adolf. Enligt resolutionen skulle han upptas i sin mödernes eller under den nr 2017 introducerade adliga ätten Björnstjerna och därför skriva sig Björnstjerna. Han introducerades sålunda 1800 21/2 under nr 2017. Denna ättegren utgick dock på svärdssidan 1898 20/3.
Originalsköldebrevet förvaras sedan 2005 i Riddarhuset.
Blasonering
”… En Gyllende Skiöld, hwaröfwer går en bred och emot Skiöldens högd till en Trediedel swarande Blå Bande som är belagd med Constellationen Ursa Major eller den så kallade Karla Wagnen, och består af Sju Lysande Fem Uddige Stiernor af Silfwer. Ofwan på den Öpne Tornere Hielmen upstiger till Hälften en emot Höger sig wändande Swart Björn som med en Ring omkring Halsen, af guld, är omgifwen och hwarwid ett Kors af Guld hänger, förande emellan Ramarne Orten Celsia, som består af Trenne Fembladige och uppå en Lång grön uprättstående Stielcke anwuxne Rosor af Guld: Krantsen är af Guld och Blått, och Wapentäcket är blått till den Yttra, men af Silfwer till den Inre sidan. Aldeles som samma Wapen med sina rätta och egenteliga Färgor Härhos afmålat finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2017-01-26.