Barck - Grevlig - Nr. 81
Släkten härstammar från Västmanland. Äldste kände stamfader är klockaren i Västerfärnebo socken Per Larsson. Han blev fader till kyrkoherden i Söderbärke, slutligen kyrkoherde och prost i Stora Tuna, Laurentius Petri Ferneboensis (1603-1673), vilkens barn efter orten Söderbärke kallade sig Barchius och Bar(c)k.
Dennes yngste son, sekreteraren i Kungliga kansliet Samuel Bark (1662-1743), adlades 1705 25/8 i Fältlägret vid Blonie i Masovien, Polen, av Konung Karl XII med oförändrat namn, och introducerades 1708 18/6 under dåvarande nr 1401, men ätten uteslöts i den nya matrikeln 1727 såsom varande introducerad i högre friherrlig värdighet.
Han upphöjdes nämligen såsom varande statssekreterare i Första inrikes expeditionen i friherrlig värdighet 1719 23/5 på Residenshuset i Stockholm av Drottning Ulrika Eleonora, och introducerades 1720 6/2 (RhR) under nr 162.
Ovannämnde friherre Samuel Barck (nu med denna stavning) upphöjdes såsom riksråd i grevlig värdighet 1731 14/6 på Stockholms Slott av Konung Fredrik I, och ätten introducerades 1743 16/9 under nr 81.
Grevebrevet kom aldrig att utfärdas och undertecknas av Konung Fredrik I, utan skedde detta först 1771 12/6 i Stockholm av Konung Gustav III.
Ätten utgick på svärdssidan 1930 2/9 och på spinnsidan 2011 9/7.
Originalsköldebrevet liksom friherrebrevet i original är sedan 2000 deponerade i Riddarhuset. Originalresolutionen 1731 om grevlig värdighet förvaras i Riddarhuset.
(SAK 2010)