Adelswärd - Friherrlig - Nr. 249
Släkten härstammar från Östergötland. Äldste kände stamfader är borgaren och handelsmannen i Norrköping, Lars Hemmingsson (död 1688), bisittare i stadens handelsgille. Hans son var handlanden i Norrköping Lorentz Hultman (död 1702).
Dennes son, ryttmästaren vid Svenska Adelsfanan Johan Hultman (1690–1729), adlades tillsammans med sin så kallade svåger, vilken i själva verket var hans svärmoders systers svärson, löjtnanten vid Svenska Adelsfanan sedermera ryttmästaren Leonhard Keijser (1687–1756), 1719 10/12 i Stockholm av drottning Ulrika Eleonora med namnet Adelswärd. De introducerades 1720 under nr 1707.
Den Keijserska ättegrenen utgick med stiftaren själv 1756 24/1.
Johan Adelswärds son, krigsrådet sedermera tituläre landshövdingen Johan Adelswärd (1718–1785), upphöjdes i friherrlig värdighet 1770 11/12 på Stockholms slott av konung Gustav III och introducerades 1772 12/9 under nr 249 varvid den adliga ätten utgick.
Landshövdingen Johan Adelswärd instiftade 1781 20/12 fideikommisset Adelsnäs vilket genom Kungl. Maj:ts konfirmation 1783 bildade ”Baroniet Adelswärd”, det enda i sitt slag i riket.
Överstekammarjunkaren, chefen i survivance för kronprinsens hov, ståthållaren vid Ulriksdals och Haga slott sedermera statsrådet och en av rikets herrar, friherre Eric Reinhold Adelswärd (1778–1840), upphöjdes i grevlig värdighet enligt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet, 1823 19/6 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan. Han introducerades 1825 1/6 under nr 138.
Hans son, sedermera löjtnanten vid Livregementets dragonkår, Eric August Adolph Adelswärd (1817–1853), som blivit greve vid faderns död, avstod med kungligt tillstånd 1840 30/11 för sig och efterkommande från värdigheten, varvid den grevliga ätten utgick.
Den andra yngre grenen är bosatt i USA där ättemedlemmar kallar sig Atkinson.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Carlsköld nr 1890 A.
Originalsköldebrevet från 1719 liksom friherrebrevet och grevebrevet i original är sedan 2021 deponerade i Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En med utbögdt snedt eller S:t Andreæ Kors af Silfwer Fyrstyckad Skjöld, uppå hwilcken är lagd en Oval Blå Hiertskjöld, eller det Adeliga Stamwapnet med en Sågskuren Chef. Men de öfrige Stamwapnets Skjöldemärcken warda nu utflyttade i Friherre Fäldterne, nämligen: I det öfra Fäldtet af Guld, en röd Molett, och i det Nedra Fäldtet af samma Metall, ett Twehändigt Blått Swärd, stuckit igenom en Grön LagerKrants. Fäldtet emot Höger är blått, men det emot wänster är Rödt, och uti hwardera sees en Kula af Guld. Ofwan på Skjölden wisa sig Twenne emot hwarannan wände öpne och Krönte TornerHielmar, och emellan dem en Friherrlig Krona. Utur den Högra HielmKronan sträcka sig emellan Twenne Estandarer, Twenne Leyon Ramar af Guld som fatta en Grön LagerKrants, hwilcken omgifwer en röd Molett; Warandes det Högra Estandaret af Guld, och det wänstra blått, begge med Förgyldte stänger, samt med Gyllende Frantsar och Tofsar Zirade. Utur den wänstra HielmKronan upreser sig emot Höger, en röd Drake med upslängd stjert som med Högra Klon framwisar Signum Cupri. Skiöldhållare äro Twenne Wildmän, betäckte med Ekelöfs Krantsar på Hufwuden, och omgifne kring Lifwet med Ekelöfs gjördlar, begge stödjande sig, den Högre på en Åkerspade af guld, som kring skaftet är Tre gånger wefwad med en gren af grönskande Lager, och den Wänstre på en Mercurii Staf af sidstnämde Metall. Aldeles som detta Wapen med sina egenteliga Färgor här bredewid afmålat finnes.”
Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2019-04-13.
