von Oldenskiöld - Adlig - Nr. 1932
Släkten uppges härstamma från Tyskland. Som äldste kände stamfader anges en Andreas/Anders Johan Olbers (nämnd 1687), vilken en tid ska ha varit handlande och möjligen hovförgyllare i Stockholm. Hans son var handlanden och rådmannen i Göteborg, assessorn Johan Andreas/Andris Olbers (1673–1740).
Dennes son, kaptenen vid Mauritz Posses värvade tyska infanteriregemente sedermera sekundmajoren vid Närke och Värmlands regemente, Eric Olbers (1725–1781), adlades genom kunglig resolution given 1751 21/11 i Stockholm av konung Adolf Fredrik. Han introducerades 1752 8/6 med namnet von Oldenskiöld under nr 1932.
Riddarhusdirektionen beslöt 2006 14/12 att två tidigare icke redovisade grenar ska införas på ättens stamtavla. Ättemedlemmarna har i huvudsak kallat sig Olbers men också (von) Oldenskjöld. Huruvida ättlingar fortlever idag är osäkert och har utretts men säkra uppgifter har ännu inte framkommit. Den äldre av de två grenarna kan möjligen fortleva i USA.
Originalsköldebrevet är troligen förkommet vid eldsvåda.
Blasonering
Vapenbeskrivning: Någon officiell sådan finns inte då vare sig originalsköldebrevet eller kopia därav funnits att tillgå.
Inofficiell sådan (efter riddarhusskölden):
Sköld: I blått fält en pyramid av silver med en strålande kula av guld i toppen, på ömse sidor upptill åtföljd av en krona av guld.
Hjälm: Snedställd till höger.
Hjälmtäcke (lövverk): Guld och silver fodrat med rött och blått.
Hjälmbindel (krans): Guld, blått, silver, guld, blått.
Hjälmprydnad: En blå sköld belagd med ett utböjt kors av silver och krönt med en krona av guld, på vardera sidan åtföljd av en vinge, den högra delad i rött och guld, den vänstra i guld och rött.
Transkription: Per Nordenvall.