Brummer - Adlig - Nr. 1772
Ätten ska enligt traditionen härstamma från en adlig ätt i Niedersachsen i Tyskland. Den med visshet äldste kände stamfadern är dock pantgodsinnehavaren Wolmar Brummer (nämnd 1529, men död före 1545) som bodde i Wierland i Estland.
Hans sonsons sonsons son, överstelöjtnanten vid Adelsfanan sedermera översten och kommendanten på Varberg Johan Magnus Brummer (1683–1735), naturaliserades och introducerades utan remiss eller brev 1723 17/10 under nuvarande nr 1772.
En medlem av ätten immatrikulerades på Finlands Riddarhus 1818 29/1 under nr 112 bland adelsmän men slöt själv denna ätt 1855 27/4. Emellertid erhöll en annan medlem av ätten 1856 25/4 tillstånd att inskrivas på den utdöda ättens nummer 112 men även denne slöt själv den ursprungliga ätten 1884 20/7.
Dock hade en gren av den på livländska Riddarhuset intagna ättegrenen, härstammande från Johan Magnus yngre broder majoren Mårten Brummer (var död 1728) som överflyttat till Finland, erhållit tillstånd 1870 28/2 att intas under samma namn och nummer. Denna gren fortlever numera endast i Brasilien och Sverige men är inte introducerad på Sveriges Riddarhus.
De i Baltikum, ointroducerade, levande grenarna av ätten var inskrivna på riddarhusen i Estland och Livland under namnet von Bruemmer (Brümmer).
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Brummer nr 1855.
(SAK 2025)