von Vegesack - Adlig - Nr. 679
Släkten härstammar ursprungligen från Westfalen i Tyskland. Den framträder först med borgaren i Münster Diderick Veghesack (nämnd 1410). Släkten överflyttade under senare delen av 1400-talet till
Baltikum. Äldste kände stamfader är borgaren och rådsherren i Reval Albrecht Vegesack (nämnd från 1485, död 1520/1524).
Hans son var borgmästaren i Reval, Thomas Vegesack (1494–1545). Dennes sonsöner Conrad (död 1626), Gotthard (död 1625), Casper (död 1623/1629) och Albrecht (död tidigast 1631) adlades för farfaderns förtjänster 1598 28/2 i Warszawa av konung Sigismund I. De kallades då von Vegesack.
Albrecht von Vegesacks son Georg (död senast 1678) erhöll tillsammans med sin avlidne broder Ottos söner renovation på sitt svenska adelskap 1651 12/7 på Stockholms slott av drottning Kristina. I renovationsbrevet nämns inte brorsönerna till antal och namn, men de två som med säkerhet levde vid tidpunkten var Albrecht Otto (1641–1671 (1670?)) och Heinrich Gerhard (1642–1669). Beträffande Christoph Heinrich (1640–) är osäkert om han då ännu levde. Georg introducerades å hela ättens vägnar 1664 27/8 under nuvarande nr 679.
Albrechts gren utgick på svärdssidan 1692 6/4 och Conrads sannolikt 1809 6/11, medan Casper dog barnlös 1623/1629. De levande ättemedlemmarna härstammar alltså från Gotthard.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
De i Baltikum levande grenarna intogs på riddarhusen i Livland och på Ösel, och lever idag i huvudsak i Tyskland men också i Kanada. Ätten har endast varit sporadiskt representerad i Sverige. En gren som efter första världskriget överflyttade från Estland till Sverige erhöll svenskt medborgarskap 1923 och återvann representationsrätt på Sveriges Riddarhus
1951 30/11.
Ätten har 1830 utgrenat sig i friherrliga ätten von Vegesack nr 379, se dito.
SAK 2022.
Blasonering
”… en fördeelt Sköld, den högre dehlen blå, deruthj en ludin Willman med en grön Ruthen Krantz om Hufwudet och en nedan om Lijfwet, hållandes i högre handen een Klädesborste, och i then wänstre een lijten hwijt poβe, then wänstre dehlen aff Skölden åfwan till rööt, der uthj ett halftt gult Lejon och nedan till hwijt, der uthj twenne blåå Åkerlillier, Korswijs wuxne opå een grön heed, Åffwan opå Skiölden en öpen Tornerehiälm med ett sammanwridit hwijt och rödt band, Täcket och Krantzen med blått, hwijt och rödt fördeelte; åffwan opå hiälmen ett halfft gult Leijon, Aldeles som thet med sine rätte och egendtelige Färgor här repræsenteradt och affmåhlatt finnes.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 03A:164, (1651-07-12, renovationsdiplom).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-10-04.
