Bagge af Boo - Adlig - Nr. 122

Ätten skall enligt traditionen härstamma från Norge och därifrån inkommit till Halland. Den med visshet äldste kände stamfadern är dock Thord Bagge (levde 1535) som var dansk hövitsman i Stockholm under dess belägring men som övergick till svenskarna 1522 för att till slut bli slottsloven i Viborg 1535.
Hans son, amiralen Jacob Bagge (1502–1577), adlades 1556 9/6 av konung Gustav I. Han erhöll vapenförbättring av konung Erik XIV sannolikt efter det ryktbara sjöslaget mot danskarna vid Bornholm 1563 30/5 då tre danska skepp erövrades, för vilken bedrift tre danska fanor fogades till hjälmprydnaden. Han erhöll konfirmation och ytterligare vapenförbättring 1573 8/10 på Stockholms slott av konung Johan III, varvid tre karteschkulor (chartogelodh) av silver fogades till det röda fältet. Sannolikt är detta också en påminnelse om den tidigare bedriften.
Ätten introducerades med sonen amiralen Johan Bagge (död 1636) 1627 14/2 genom lottning under dåvarande nr 94, nuvarande nr 122, varvid den till åtskillnad från de andra ätterna Bagge fick namnet Bagge af Boo.
Ätten utflyttade redan på andra hälften av 1600-talet till Tyskland, och blev bosatt i Sachsen under namnet von Bagge och kvarlevde där åtminstone till 1800-talets början. En medlem flyttade till Baltikum och ätten var sedan 1731 2/10 inskriven på Riddarhuset i Pilten och efter sammanslagningen 1819 även i Kurland under nr 195. Ryskt erkännande av barontitel utfärdades genom senatsukas 1862 3/4.
Ätten slöts på svärdssidan 1982 29/7 och på änkespinnsidan 2014 12/4.
Originalsköldebrevet från 1556 förvaras i Kungliga biblioteket och originalsköldebrevet från 1573 förvaras i Riksarkivet.
(SAK 2019)