von Schinkel - Adlig - Nr. 2315
Släkten härstammar från Värmland. Äldste kände stamfader är borgaren i Karlstad, Jon Månsson
(1513–1613).
Hans ättling i sjätte led, konungens adjutant och överstelöjtnanten i armén sedermera översten Berndt Bergman (1795–1882), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1840 15/4 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan med namnet von Schinkel, vilket namn ska bäras endast av den som innehar den adliga värdigheten. Berndt var nämligen gift med Beata Sophia von Schinckel (1813–1843) av den 1840 utgångna adliga ätten von Schinckel nr 2264, varför han tillades samma namn med uteslutande av bokstaven c samt samma vapen. Han introducerades 1840 5/11 under nr 2315.
Släktmedlemmarna skriver sig von Schinkel.
SAK 2022.
Blasonering
”… En blå sköld, medelst ett gyllene pythagoriskt kors delad i tre delar. I den öfversta lyser Hans Maj:t konung Carl XIV Johans höga namnchiffer af guld, betäckt med kunglig krona. I högra fältet står en till höger vänd hvit stork, hållande i högra upplyftade foten en offerkanna af guld. I venstra fältet åter äro två i kors lagda facklor af silfver, öfver hvilka står jernets tecken af stål. På skölden hvilar en öppen tornerhjelm, prydd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, öfver hvilken sväfvar en med strålande gyllene gloria omgifven femuddig nordstjerna af guld emellan tvänne ät hvar sida utåt viftande strutsfjedrar, sins emellan så växlande färger, att den högra är till öfre hälften af guld och till den nedra blå men den venstra tvertom eller uppåt blå och nertill af guld. Skölden omgifves öfverst af löfvärk, som utvändigt är af guld men innantill blått, alldeles såsom vapnet här ofvan med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes. . . .”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 18:053.
