Nordenskiöld - Friherrlig - Nr. 405
Utgrenad ur adliga ätten Nordenskiöld nr 1912 B, se dito.
Polarforskaren och intendenten vid Naturhistoriska riksmuseet, professorn Nils Adolf Erik Norden-skiöld (1832–1901), upphöjdes i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1880 9/4 på Stockholms slott av konung Oskar II. Han introducerades 1881 7/12 under nr 405.
Friherrebrevet i original är sedan 2018 deponerat i Riddarhuset.
Valspråk: Deus clypeus meus »Gud min sköld«.
SAK 2022.
Blasonering
”… En fransk sköld innehållande slägtens stamvapen, ”som utgöres af en i silfverfält, på en svart klippa stående röd skans, hvars begge bastioner synas å ömse sidor om en sexkantig krenelerad borg försedd med tvenne rader svarta styckegluggar. Bergsfoten sköljes af en rinnande ström hvaruti flyter en gyllene båt. Ofvanför är en svart chef eller ginstam, i hvilken bandevis ligger ett svärd, så att det gyllene fästet vändes nedåt och klingan som är af silfver uppåt. Svärdet är korsvis öfverlagdt af en guldkantad blå romersk sköld i hvilken en strålande nordstjerna af silfver glindrar.” Ofvanpå skölden hvilar den friherrliga kronan mellan tvenne öppna tornerhjelmar af stål med gyllene byglar, kant, smycke och kedja, hvar och en krönt med en friherre krona. Å den högra hjelmkronan synes slägtens adliga hjelmprydnad, en på sina knän stående i blått harnesk beväpnad man, med hjelm af silfver prydd med en strutsfjäder af guld, mellan till höger en blå och till venster en nedhängande svart dylik. Mannen håller i högra handen en på hjelmen ställd qvartersflagga af silfver och i den venstra en uppvänd spade af guld, likaledes ställd på hjelmen. Å den venstra hjelmkronan synes till minne af nordost passagens upptäckande en så kallad ”Columna Navalis” af guld, eller en pelare som af Romarne restes, vid en sjöfarares återkomst då han uträttat något stordåd. Den högra hjelmens löfverk är svart och guld samt den venstras rödt och silfver. Bakom den stora friherre kronan uppskjuter ofvan skölden, likaledes till minne af denna upptäcktsfärd en jordglob hvarå synas Europas och Asiens kontinenter af silfver samt å det blåa hafvet med guld markerad den väg som af Vega tillryggalades. Skölden hvilar på en gyllene fotställning i hvilken finnes instucket ett blått band, bärande i gyllene bokstäfver slägtens valspråk, ”Deus clypeus meus” och stödes af tvenne utåtseende isbjörnar af silver.”
Vapenritningen i original, RHA, (1881-05-20).
Transkription: Göran Mörner, 2016-04-30.
