Tamm - Friherrlig - Nr. 395
Äldre gren av adliga ätten Tham nr 1508, se dito.
Löjtnanten sedermera brukspatronen Pehr Adolph Tham (1774–1856) tillhörde oppositionen vid riksdagen i Norrköping, där han i protest mot regeringens bevillingspolitik 1800 29/5 avsade sig adelskapet och ändrade namnet till Tamm. Avsägelsen bekräftades av Kungl. Maj:t 1800 2/8. Han adlades dock ånyo 1826 11/5 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan, men denna gång jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, och han och den som adliga värdigheten
tillfaller skulle skriva sig Tamm, samt introducerades 1827 20/1 under nr 2297.
Han upphöjdes vidare i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1843 6/2 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan och introducerades i denna egenskap samma år 13/7 under nr 395, varvid den adliga ätten utgick.
Enligt beslut av Adelsmötet 2004 5/6 ska de icke friherrliga medlemmarna av ätten tillhöra adliga ätten Tham nr 1508 och har överförts dit. De fortsätter dock att skriva sig Tamm.
Adelsbrevet och friherrebrevet i original förkomna vid eldsvåda 1957. Vapenritning av friherrevapnet i original förvaras i Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”En fransk med en kant af guld omgifven Sköld, tvärdelad med en gyllene Chef, hvaruti ses tvänne i bredd ställda Martis- eller jernets tecken af mörk färg. I andra fältet, som är blått, löper en betslad gyllene Häst i fullt fyrsprång åt höger. På Skölden hvila tvänne öppna Tornerhjelmar, med friherrliga Kronor prydde, emellan hvilka likaledes en Friherrlig krona är ställd. Från högra hjelmen uppreser sig, till hälften, en vingad åt höger vänd gyllene häst, med bakåt slagna vingar. På venstra hjelmen står, på en mörk jordkulle, en åt höger vänd Trana, med högra foten framåt sträckt, hållande i näfvet en på tvären lagd gräshoppa af naturlig färg. Skölden uppehålles af tvänne Sköldhållare, föreställande tvänne Bergsmän, af hvilka den ene i högra handen bär en mot axeln hvilad Slägga, och den andre uppåt höjer ett brinnande bloss. Skölden hvilar på ett postament af grön svartspräcklig så kallad Kålmårds marmor.”
Vapenritningen i original, RHA, (1843-03-18).
Transkription: Göran Mörner, 2019-04-29.
