Kantzow - Friherrlig - Nr. 376
Patriciersläkt som härstammar från Neu-Brandenburg i Mecklenburg i Tyskland, känd sedan början av 1500-talet. Enligt traditionen ska den ursprungligen vara en adlig släkt härstammande från Canzow (tidigare Cantzow) i Mecklenburg. Den med visshet äldste kände stamfadern är borgmästaren i Neu-Brandenburg Hans (von) Kan(t)zow, vilken uppges ha blivit adlad av kejsar Maximilian I.
Grosshandlaren i Stockholm, kommerserådet Johan Albert Kantzow (1713–1806), inflyttade från Stralsund till Stockholm.
Dennes son, kanslirådet sedermera ministerresidenten i USA och hovmarskalken Johan Albrecht Kantzow (1760–1825), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1812 6/4 på Stockholms slott av konung Karl XIII med oförändrat namn. Han introducerades samma år 13/6 under nr 2223.
Han upphöjdes under samma villkor i friherrlig värdighet 1821 26/6, på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan, och introducerades 1822 21/12 under nr 376 varvid den adliga ätten utgick.
Hans yngre son, generalkonsuln i Lissabon, Carl Adolf Kantzow (1789–1867), upphöjdes i personlig portugisisk friherrlig värdighet 1862 13/9 av konung Ludvig I med titeln barão de São George, vilken titel även förlänades den sistnämndes äldste son, vicekonsuln i Lissabon sedermera kammarherren och legationsrådet Edvard Bosanquet Kantzow (1826–1905) 1867 18/12.
Släktmedlemmarna skriver sig von Kantzow.
Originalsköldebrevet liksom friherrebrevet i original är sedan 1952 deponerade i Riddarhuset.
Valspråk: Nihil sine causa »Ingenting utan orsak«.
SAK 2022.
Blasonering
”… En Sköld, tvärdelad genom en sträng af guld. I öfra fältet, som är blått, lysa trenne sexuddiga stjernor af silfver, två och en satte. Nedra fältet är klufvet, och i dess högra del som är af silfver, en blå Bande eller Balk, belagd med trenne efter hvarandra balkevis liggande gyllene ållon. I vänstra afdelningen som är blå, ses trenne i bredd ställde femuddiga stjernor af silfver, och på spetsen af den medlersta ett uprätt stående gyllene ållon: warandes under hvardera stjernan en kula guld. På Skjölden står en Friherrelig Krona emellan två med dylika Kronor betäckta öppna Tornerhjelmar, af hvilka den högra bär Ättens förut ägande hjelmprydnad, eller en till hälften sig upresande Ängel i hvit klädnad, med obetäckta nedfällda armar och hvita åt hvar sin sida utsträckta Wingar. På vänstra hjelmkronan åter ligger en af silfver och blått sammanvriden Bourrelet, eller Valk, på hvilken stödja sig två, från armbogen synliga amar, med bägge händerne hållande uprätt en med gyllene fäste försedd tvä-äggad Dart. Skölden hålles på högra sidan af en på bakfötterne uprest svart Grip med utsträckta wingar och utåt vändt hufvud, samt å den vänstra af hoppets sinnebild: en Qvinna i grön klädnad, som med vänstra handen stöder sig på ett Skepps-ankar af jern: ståendes bägge Sköldhållarne tillika med Skölden på en hvit sedel, hvarå läses Walspråket: Nihil sine Causa. Alldeles som detta Wapen här frammanföre med sina rätta och egenteliga Färger afmåladt finnes.”
Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2017-05-03.
