von der Lancken von Wackenitz - Friherrlig - Nr. 353
Medeltida adlig ätt som härstammar från Rügen i Tyskland, sannolikt av vendiskt ursprung och känd sedan 1285. Som äldste kände stamfader anges en Sulizlaus de Lancke (nämnd 1335–1358 och död före 1361).
Hans ättling i trettonde led, översten i armén, Carl Fredrik Bernhard von der Lancken (1778–1837), till Boldevitz på Rügen, vilken var i svensk militärtjänst 1795–1835, adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1816 26/3 på Stockholms slott av konung Karl XIII med namnet von der Lancken von Wackenitz. Namnet skulle bäras av den som innehade den adliga värdigheten. Sedan upphöjdes han, enligt samma bestämmelse, i friherrlig värdighet 1816 2/4 på Stockholms slott av samme konung.
Han introducerades samtidigt 1816 22/5 först som adelsman under nr 2239 och sedan som friherre under nr 353, varvid den adliga ätten utgick.
Ätten erhöll utvidgad preussisk friherrlig värdighet enligt primogenitur knutet till tre majorat 1886 24/9.
Ätten som aldrig varit bofast i Sverige fortlever bl.a. i Spanien, Sydafrika och Tyskland.
Ättemedlemmarna skriver sig von der Lancken von Wakenitz och von Lancken-Wakenitz.
SAK 2022.
Blasonering
”… En Sköld, klufven och tverdelad till fyra fält genom ett åt ändarna utböjdt kors, som vexelar är af silfver och svart så fördeladh, att det emot högra öfra och venstra nedra fälten, som äro af silfver, är svart, men emot de 2ne andra fälten, som äro svarta, af silfver. Midtpå korset är fästadh Ättens Adliga Vapen. En tverdelad Sköld, öfra fältet af silfver och det nedra blått, omgifven af en smal ram, som vexlar färger med fälten och är prydd med tio kulor, hvaraf fyra åt hvardera sidan, samt en öfverst och en nederst, äfvenledes vexlande nämde färger med deras botten. I öfra fältet uppreser sig till hälften ett åt höger vändh Lejon af naturlig färg med utsträckta fötter, men sammandragna klor, uträckt tunga och upplyftad svans. I nedra fältet deremot lysa tre sexuddiga Stjernor af guld, två och en satta. I Friherreliga Sköldens så väl öfra högra som nedra venstra fält ses fem svarta rutor, 2, 1 och 2 satte, så att en spets å hvarje vetter uppåt. I hvardera af öfra venstra och nedra högra fältet ses tre barrevis bakom hvarandra liggande gyllene Handsågar med böjdt handtag samt uppåt eller emot höger vända sågblad. På Skölden hvilar en Friherrelig Krona emellan 2ne med dylika krönta öppna Tornerhjelmar, af hvilka den högra bär Ättens förra hjelmprydnad. Ett Lejon af lika färg och ställning, som i Hjertskölden, till främre hälften uppresande sig emellan två blå standarer med gul infattning eller kant samt gyllene fransar, snören och tofsar, af hvilka standarer den högra hålles af Lejonet, öfver hvars hufvud en sexuddig Stjerna af guld sväfvar. På andra Hjelmkronan ses tvenne åt hvar sin sida utåt lutande Strussfjädrar, af hvilka den högra är hvit, men den venstra svart. Skölden håller å hvardera sidan af en helt ljusbrun häst med hvitgul yfvig man och svans samt hvita fötter: Stående begge på en ornerad fotställning af guld, å hvars framsida är infattad en skifva af Lapis Lazuli med en derpå fästad och med gyllene kant omgifven hvit Agat; Alldeles såsom Vapnet här med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 17:028.
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-11-01.
