af Wåhlberg - Adlig - Nr. 2259
Släkten härstammar från Uppland. Äldste kände stamfader är hemmansägaren i Ginka i Östervåla socken, Anders Olofsson (död senast 1593). Hans sonsons sonson var kyrkoherden i Estuna pastorat, Uppsala ärkestift, kontraktsprosten Anders Larsson Wåhlberg (1663–1723), vilken antog släktnamnet efter födelsesocknen Östervåla tidigare kallad Wåhla/Våla.
Dennes sonson, statskommissarien sedermera vice presidenten Georg Didrich Wåhlberg (1754–1829), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, inne-bärande att endast huvudmannen innehar adlig
värdighet, 1818 11/5 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan med namnet af Wåhlberg, vilket namn ska bäras av endast den som innehar den adliga värdigheten. Han introducerades 1819 20/2 under nr 2259.
Samtliga släktmedlemmar skriver sig af Wåhlberg.
Originalsköldebrevet är sedan 1998 deponerat i Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En blå Sköld, belagd med en till midteln af dess öfre kant upgående gyllene Sparre, som å hvardera sidan är åtföljd af en fembladig Ros af guld. Under Sparren synas tvänne, i bredd ställde emot hvarandra böjde Lagerquistar af silfver med dylika blad och bär, sväfvandes öfver dem en femuddig silfver stjerna. På Skölden hvilar en öppen Torner hjelm, belagd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, hvarutur upsträcker sig en stålklädd höger Arm, i handen hållande bande-vis en gyllene Nyckel. Skölden omgifves af Löfwerk, som i dagen är af guld, men innan till är blått. Aldeles som det med sina rätta och egenteliga Färgor här afmåladt finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2017-04-08.
