von Prinzencreutz - Adlig - Nr. 2282
Äldste kände stamfader är mantalskommissarien Per Svensson Printz (var död 1680). Hans son var kyrkoherden i Västerlövsta och Enåkers församlingars pastorat av Uppsala ärkestift, prosten Abraham Printz (1672–1745).
Dennes sonsons son, 1. expeditionssekreteraren i Ecklesiastikexpeditionen sedermera statssekreteraren Abraham Roland Printz (1780–1836), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1820 30/6 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan med namnet von Prinzencreutz. Han introducerades 1820 7/12 under nr 2282, men ätten utgick 1994 10/4.
Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Printzsköld nr 2134, och den utdöda 1776 adopterade ättegrenens printzellska linje av adliga ätten von Stockenström nr 1936.
Originalsköldebrevet är sedan 1988 donerat till Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En tvärdelad Engelsk Skjöld, hvars öfra del är belagd med en från dess bägge öfra hörn nedgående Spits af silfver, som midtpå prydes af en fembladig röd Ros, hvaremot i hvardera af sidofälten som äro blå, lyser en sexuddig gyllene stjerna. I nedra afdelningen åter ses en åt höger i fullt språng warande Hjort på grön mark. På Skjölden står en öppen Tornerhjelm, betäckt med en af gull, silfver, blått och rödt sammanvriden Hjelmkrans, uppå hvilken upreser sig en till höger vänd Trana af naturlig färg, med uplyftade wingar, och i högra foten hållande en Sten. Skjölden omgifves till öfra hälften af Löfverk, som växelvis är utvändigt af gull och silfver, men innantill af blått och rödt. Aldeles som det med sina rätta och egenteliga Färger här frammanföre afmåladt finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2019-09-14.
