Reventlow - Adlig - Nr. 2335

Gammal medeltida adlig ätt som härstammar från Mecklenburg i Tyskland. Äldste kände stamfader uppges vara Detlev Reventlow (levde ännu 1258), vilken uppträdde som vittne vid en förbundsakt 1236.
Ätten kom i dansk tjänst med lantrådet och amtmannen Detlev Reventlow (1600–1664). Dennes son geheime- och lantrådet sedermera storkanslern Conrad Reventlow (1644–1708), upphöjdes i dansk grevlig värdighet enligt primogenitur 1673 2/7, vilket 1692 8/11 utsträcktes till samtliga ättlingar.
Hans sonsons sonson, juristen och författaren samt godsägaren, greve Einar Carl Detlow von Reventlow (1788–1867), naturaliserades som svensk adelsman jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar svensk adlig värdighet, 1860 4/5 på Stockholms slott av konung Karl XV med namnet Reventlow. Han introducerades 1861 31/12 under nr 2335.

Rang

Adlig

Ättenummer

2335

Ursprung

Tyskland, Mecklenburg

Adlad

1860-05-04, naturaliserad

Introducerad

1861-12-31

Utdöd svärdssidan

Fortlever

Utdöd spinnsidan

Fortlever

Status

Introducerad

SAK 2022.

Blasonering

”. . . En rätt uppstående fransysk sköld, som är klufven och delad, midt uppå hvilken är fästad slägten Reventlows adliga vapensköld, som är delad samt till öfre hälften af silfver och till den nedre visar en röd mur, hvarå synas fyra fristående likaledes röda tinnar. Å denna hjertsköld hvilar en krona af guld, som, till det inre röd, visar trenne blad samt deremellan skiftesvis en kula. I hufvudsköldens första fält, som är blått, synas trenne till höger vända sparfvar i naturlig färg, ställde två och en, varande slänten Sperlings sköldemärke. Det andra fältet är klufvet, till högra hälften af silfver och till venstra röd, varande slägten Rantzaus sköldemärke. I det tredje fältet, som är af silfver, synes en svart, tvåhöfdad fläkt örn med utspända vingar, ben och stjärt samt med näbbar och klor likasom de tvänne kronorna å dess hufvuden af guld, varande slägten Pelows sköldemärke. Det fjerde fältet, som är blått, finnes styckadt utaf en balk af silfver, som är belagd med trenne fembladiga röda rosor, varande slägten Halles sköldemärke. På skölden äro ställde trenne till det yttre af stål i naturlig färg med skoningar och galler af guld samt till det inre röda öppna tornerhjelmar, af hvilka en hvar har omkring halsen en gyldene riddarekedja med dervid fästadt smycke samt är täckt af en likadan krona med den å hjertskölden beskrifna. Från den medlersta hjelmen uppstiga tvänne vesselhorn, det högra rödt och det venstra af silfver, stuckna genom en krona af guld, likadan med den å hjertskölden hvilande. Emellan hornen synes en oval spegel i naturlig färg, infattad i ram af guld, hvars fotställning hvilar mot hornens nedre del samt med sin öfre prydnads spets närmar sig midten af kronan. Ur den högra hjelmen sträcka sig uppåt tvänne stålklädda armar, hvilkas blottade händer upprätthålla en tvåhöfdad dubbelkrönt fläkt svart örn, sådan den förut blifvit beskrifven. Från den venstra hjelmen uppstiga tvänne röda vesselhorn, emellan hvilka synas fem påfogelstjertfjädrar i naturliga färger och å hvilka är styckningsvis lagd en balk af silfver, belagd med trenne fembladiga röda rosor. Hela vapenskölden hvilar på en enkel fotställning af guld, hvarå såsom Sköldhållare stå tvänne nakna, med gröna eklöfskransar kring hufvud och länder omgjordade, långe, skäggige vildmän i naturliga färger, hållande den till höger om skölden stående sin venstra armbåge å sköldens högra hörn med en uppåt sträckt mot hufvudet lutad klubba af träd i naturlig färg i venstra handen samt den högra armen framför sig böjd och med handen hållande i sköldens högra öfre sidokant, hvaremot den till venster stående sköldhållaren har sin högra armbåge stödd mot sköldens venstra hörn och i handen en trädklubba, likaledes mot hufvudet lutad, samt från venstra armen framför sig böjd och med handen hållande i sköldens venstra öfre sidokant; alldeles som sköldemärket med sina rätta och egentliga färger här afmåladt finnes. . . .”

Sköldebrevsavskrifter, RHA, 18:073.