Peyron - Friherrlig - Nr. 392
Fransk släkt, som enligt traditionen ska ha blivit adlad 1593 genom en Barthelemi Peyron. Äldste kände stamfader är grosshandlaren i Lyon, Claude Peyron (död senast 1741), vilkens son sidenfabrikören i Stockholm Barthelemy Peyron (1717–1766), inkom till Sverige 1740.
Dennes sonson, landshövdingen i Södermanlands län sedermera generallöjtnanten, statsrådet och chefen för Lantförsvarsdepartementet och generalbefälhavaren Gustaf Abraham Peyron (1783–1852), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1825 4/7 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan med bibehållet namn. Efter kunglig resolution 1828 10/9 om återställande av försutten tid, introducerades han 1828 1/12 under nr 2303.
Han upphöjdes vidare i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1841 20/8 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan. Han introducerades i denna värdighet 1842 9/2 under nr 392 varvid den adliga ätten utgick.
Ätten har gemensamt ursprung med den sannolikt utdöda adliga ätten de Peijron nr 2136, och utdöda adliga ätten Peijron nr 2312.
Originalsköldebrevet för adliga ätten är sedan 2010 deponerat i Riddarhuset medan vapenritningen i original finns i privat ägo. Friherrebrevet i original är sedan 2005 deponerat i Riddarhuset. Originalsköldebrevet för adliga ätten Peijron nr 2312 är sedan 1911 donerat till Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En af ett gyldene utböjdt kors fyrdelad Sköld, omgifven med en kant af guld, beslagen med fjorton gyllene nitnaglar och med en hjertsköld belagd. Uti första fältet, som är rödt, synes Wår höga Namnschiffer, prydd med Kongl. krona, begge af silfver. I andra fältet, af blå färg, visar sig ett gyllene Harnesk, samt öfver detsamma en öppen fjedrad Tornerhjelm af guld; hvilande harnesket uppå tvenne i kors lagda Svärd med gyllene fästen och silfverklingor samt spetsarna uppåt vända. Under harnesket synas trenne gyllene Kulor, på hvarandra lagda, tvenne i rad nederst och den tredje öfverst. Uti tredje fältet, som är blått, synes ett gyllene Posthorn, som upbäres af tvenne i en rosett sammanknutna guldband, öfverst prydt med en Kongl. krona af guld och med trenne gyllene kronor omgifvet, en på hvardera sidan, den tredje nederst. Fjerde fältet är deladt; i öfre delen, som är röd, visa sig trenne från venster till höger snedt lagda Skottspolar af silfver, i den undra delen, af silfver, synes, på en grön mark, ett Björketräd i naturlig färg. Hjertskölden är belagd med en blå Ginstam eller Chef, i hvilken ses trenne i bredd ställda femuddiga Stjernor. I nedra fältet, som är af silfver, står, på grönskande mark, en till höger vänd Häger af naturlig färg. På vapenskölden hvilar en Friherrlig krona, ur hvilken reser sig öfre delen af en Enhörning af silfver, med hufvudet åt höger vändt, emellan tvenne öppna Tornerhjelmar, likaledes med Friherrliga kronor prydda. På högra hjelmen äro, uppå kronan, korsvis lagda tvenne blå Commandostafvar, i ändarne med guld beslagna och med gyllene kronor beströdda. Bakom ses upresta fyra hvita Strutsfjedrar, öfver hvilka sväfvar en gyllene femuddig Nordstjerna. Från venstra hjelmen höjer sig åt höger en i harnesk klädd Arm, prydd med ett rödt i rosett omknutet band, i handen hållande ett bakåt lutadt bart huggande Svärd, med fäste af guld och klinga af silfver, omgifvet af tvenne öfver och under svärdet utgående Oliveqvistar i naturlig färg, men med gyllene knoppar. Skölden, som står på en fotställning af marmor, med underst anbragdt ornament af guld, uppehålles, på högra sidan, af en Jägare af Jemtlands Fältjägare-regemente och, på den venstra af en åt höger vänd och tillbakaseende svart Grip med utslagna vingar: alldeles såsom wapnet här ofwan med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes.”
Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2019-09-14.
