Lewenhaupt - Grevlig - Nr. 2
Ätten har gemensamt ursprung med friherrliga ätten Leijonhufvud nr 26, se dito.
Riddaren och riksrådet, friherre Sten Eriksson (Leijonhufvud) (1518–1568) till Gräfsnäs i Erska socken i Älvsborgs län vilken hade upphöjts i friherrlig värdighet vid konung Erik XIV:s kröning i Uppsala 1561 29/6, utlovades på sin dödsbädd 1568 5/10 grevlig värdighet. Detta bekräftades för änkan Ebba Månsdotter (Lilliehöök) (1529–1609) och hennes efterkommande, 1569 10/7 av konung Johan III i samband med dennes kröning.
Grevevapnet fastställdes först genom kungligt brev givet 1587 5/9 på Kalmar slott av konung Johan III, men genom arv i Tyskland av Falkenstein (1628) och Reipoltskirchen (1629) förmerades det ursprungliga svenska grevliga vapnet till det nuvarande.
Namnet skrevs Lewenkopf, Leionkopff och även Leijonhufvud vilken sistnämnda form i enstaka fall förekom ända in på 1700-talet, namnet Lewenhaupt stabiliserades dock från 1600-talets mitt.
Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) genom guvernören greve Johan Casimir Leijonhufvud (1583–1634) i första klassen, herreklassen, under nr 2 bland grevar.
SAK 2022.
Blasonering
”. . . Fyra styckar schöld, uthi then öfverste och fremste fiellett, hvilket ähr halfft förgyltt och halftt försilfrat, ett leijon, fremmere delen rött medh een svart orm uthi högre ramen, uthi thett förgylthe och efftere delen blott uthi thett försölffrade fiellet, thett undre fielledtt blåått och ther uthi fielledtt een leopardh medh ferga gull medh svartte speckler. Thett nedhre och frempste fielledtt medh eett fördeltt leijon och mitt uthi hans faderlighe arffvapen, som ähr /: lijka med thett förste:/ trij leijonne huffudhtt uthi blÃ¥tt fieldh och ther Offvan uppÃ¥ een greffve crono och sedan ther öffver tvÃ¥ öpne tornere hielmar, pÃ¥ then fremre ett rödtt leijon uthur een crono. Hielmteckett guldh och hvitt, blÃ¥tt och rödtt. PÃ¥ then andra hielmen een leopardhtt, hielmteckett lijka medh thett andra. . . .”
Sköldebrevssamlingen. Grevebrev. Vol. 1. RA.
