Haij - Friherrlig - Nr. 362
Ätten är utgrenad ur adliga ätten Haij nr 1187, se dito.
Översten och chefen för Bohusläns regemente sedermera generalmajoren Erik Henrik Wilhelm Haij (1773–1821), upphöjdes i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1815 26/1 på Stockholms slott av konung Karl XIII. Han introducerades 1817 6/9 under nr 362.
Friherrebrevet i original är sedan 2014 donerat till Riddarhuset.
Blasonering
”… En i fyra delar klufwen och twerdelad Sköld, midtpå belagd med en Engelsk sköld, innehållande Ättens stamwapen: trenne i silfwerfält twå och en ställde, röda forntida Skottska sköldar samt bakom den nedersta af dem ett bjelkewis liggande åt ändarna utböjdt och der trespetsadt rödt ok, i hwilket till hwardera sidan om skölden, sitter en fjöl eller widja, som öfwer oket formerar en ögla, men under detsamma har desz ändar hängande. Öfra högra fältet af Friherreliga skölden innefattar ätten von Platens wapen, eller twenne i silfwerfält stolpewis ställda swarta harneskbröst-plåtar, som till nedra delen föreställa örn-wingar och till den öfra delen markatte-hufwuden, som äro mot hwarandra wända. I andra eller öfra wenstra fältet, som är blått, ses ett på bakfötterna upprest, åt höger gående gyllene Lejon med öppet gap, uträckt tunga och upplyftad swans. I tredje fältet åter, hwilket äfwen är blått, står på en grön mark ett rundt gyllene Castell, hwars mur är trappstenswis crenelerad samt försedd med hwälfd port och runda styckegluggar, af hwilka tre äro synliga till höger och en till wenster om porthwalfwet: höjande sig i castellet tre torn, det medlersta störst och i twå afsatser creneleradt samt ägande på den nedra tre fönster- och på den öfra tre skott-gluggar i bredd; men de begge andra tornen endast försedde med tre skottgluggar hwartdera och upptill crenelerade, förande hwartdera af desza torn en till wenster swajande gyllene flagga. Fjerde fältet är af guld, hwaruti på en grönskande mark står en grön trädstubbe, med twenne lemningar å hwardera sidan efter afhuggna grenar, wexelwis emot hwarandra ställde så, att de å högra sidan stå lågast; och utspricka tätt intill eller öfwer den öfwersta af dem, twenne gröna, aflånga spetsiga blad. På skölden står en Friherrelig krona emellan twenne med dylika krönta öppna Tornerhjelmar, af hwilka den högra bär ättens gamla hjelmprydnad: en Falk af naturlig färg med utsträckta wingar och till höger wändt hufwud, hållande i klorna en kafwel eller kort stång af silfwer, som är omlindad med ett gyllene och ett rödt band, hwilkas ändar fladdra åt begge sidor, det gyllene å den högra öfwerst och det röda sammaledes å den wenstra: warande hjelmprydnaden nu ökad med en öfwer falken swäfwande femuddig stjerna af silfwer. På den wenstra hjelmkronan ses twenne på blå stänger med gyllene spetsar fästade till hwar sin sida utåt fläktande hwita fanor och emellan dem tre struszfjädrar, de twenne yttre hwita, men den medlersta swart och framför densamma ett upprätt stäldt blottadt swärd med gyllene fäste. Skölden hålles af twenne stridsmän i fullt harnesk och hjelm med blå struszfjädrar, förande den högra i högra handen en spik-klubba, men den wenstra i wenstra handen Herculis klubba, stödd på den med gyllene sirater prydda fotställning på hwilken de jemte skölden äro ställde; Alldeles såsom Wapnet här med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes.”
Friherrebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2015-03-11.