Fåhræus - Adlig - Nr. 2325
Släkten härstammar från Fårö. Äldste kände stamfader är kyrkvärden i Stora Gåsemora på Fårö, Lars Hansson (levde 1702). Hans sonson var handelsmannen på Fårö och i Visby, Olof Rasmusson Fåhræus (1680–1728).
Dennes sonsons son, f.d. statsrådet och chefen för Civildepartementet, generaltulldirektören Johan Fredrik Fåhræus (1796–1865), adlades jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar adlig värdighet, 1857 22/6 på Stockholms slott av konung Oskar I med bibehållet namn. Han introducerades samma år 9/9 under nr 2325.
Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Fåhræus nr 2317.
Originalsköldebrevet är sedan 2020 deponerat i Riddarhuset. Originalsköldebrevet för adliga ätten Fåhræus nr 2317 donerades 1918 till Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En genstyckad Fransysk sköld, hwarest i öfra fältet, som är af guld, synas twänne kransformigt mot hwarandra ställda gröna eklöfsqwistar. I nedra fältet, som är blått, synes en upprättstående Mercuriistaf af guld, omgifwen af fyra, twänne från hwardera sidan, nedifrån och uppåt i kors midtderöfwer böjda gyllene sädestånd, hwilkas likaledes gyllene ax luta ned, twänne å ömse sidor. Ofwanpå skölden hwilar en öppen adlig tornerhjelm, belagd med en af guld och blått wirad hjelmkrans, hwarur reser sig öfra hälften af en åt höger seende swart örn, med utsträckt röd tunga, utspända, uppåt sträckta wingar. Öfwer örnens hufwud ses glindra en femuddig gyllene stjerna. Från hjelmens båda sidor utgår, sträckande sig nedåt sköldens bägge yttre sidokanter, löfwerket, som till det yttre är af silfwer, men till det inre är blått, alldeles som sköldemärket med sina rätta och egentliga färger här afmåladt finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2020-10-23.
