Vingätten - - Nr. Frälsesläkt
Vingätten. (ÄSF 3:1.)
Av Roger Axelsson
Västsvensk högfrälse släkt, känd åtminstone sedan 1278. Utdöd på manssidan senast
1363, på kvinnosidan senast 1379. Släkten var starkt knuten till (Södra) Vings socken i
Ås härad några kilometer väster om nuvarande Ulricehamn, därav den nutida benämningen
Vingätten. Riddaren Tune Anundsson (Familj 3) innehade 1293 patronatsrätten till kyrkan
och hans son Gustav Tunesson (Familj 5) hade vid 1300-talets mitt sin sätesgård i socknen.
Släkten blev så småningom förutom i Västergötland besutten i Småland, Uppland, Värmland
och Östergötland.
Släktens två lagmän, båda med förnamnet Gustav, indikerar att släktskap kan föreligga
med tidigare västgötalagmän som burit detta namn. Den förste var västgötarnas artonde
lagman, Gustav, som efterträdde Eskil Magnusson (Folkungaätten, se ÄSF III:1, s. 20) (död
omkring 1227). Bengt Hafridsson (Bengt Hafridssons ätt, se ÄSF I:2, s 116), Gustav Tunessons
efterträdare som västgötalagman, var son eller styvson till en Gustav Petersson som enligt ett
gränsdokument från 1200-talets senare del vittnade om gränsen mellan Sverige och Norge där
han upptas som första namn bland de svenska vittnena. Noteras kan även att Gunnolf, präst i
Ving, upptas bland vittnena som enda närvarande klerk. Även om det inte uttryckligen framgår
av gränsdokumentet så har Gustav Petersson antagits vara västgötalagman. Namnet vann
för övrigt via Vingätten insteg i Stureätten, och via denna i Vasaätten och har sedan Gustav I
burits av ytterligare sju svenska kungar.
Släktens vapen var, i likhet med Stureättens, tre svarta sjöblad, balkvis i balk ställda, på
guldbotten. Hjälmprydnad är belagd för Gustav Tunesson, se Familj 5.
Har du information till stamtavlan?
Målet med stamtavlorna är att de förmedlar noggrann och uppdaterad kunskap om ätterna i gångna tider. Tack på förhand för ditt bidrag till det!
Tillägg/rättelse
”*” anger obligatoriska fält