Körning - - Nr. Frälsesläkt

Körning. (ÄSF 3:1.)
Av Kaj Janzon †.

Ursprungligen lågfrälse östgötsk släkt, känd sedan 1300-talets senare hälft, som
uppnådde högfrälse status med riksrådet Simon Körning (död tidigast 1457) och utdog på
manssidan omkring 1500. Släktmedlemmarna var bosatta och ägde jord i Östergötland,
Södermanland, Västmanland och Uppland. En yngre släkt Körning utgår från hans brorsdotter
Elin Matsdotter (Familj 8), introducerades 1625 och utdog på manssidan något av åren
1734–1748.

Till den här behandlade äldre släkten Körning hör även med största säkerhet den i Linköpings
domkyrka begravde prästen Ragvald Eriksson Kyrning som dog 1407 och sannolikt
var son till den Erik Kyrning vilken 1370 omnämns som faste i Aska härad, Östergötland.
Troligen skall hit även föras de i samma landskap uppträdande Magnus Kyrning/Körning,
nämnd 1384–1405 och Nils Kyrning, nämnd 1388 men befintligt källmaterial medger inga
säkra slutsatser om dessa personers anknytning till släktens huvudgren.

Mer osäkert är om den 1423 i Plångsta i Vansö socken, Åkers härad, Södermanland, bosatte
Nils Körning (växt) kan anslutas till ätten då varken personliga och geografiska kopplingar
eller vapenlikhet kan styrkas.7 Svår att ansluta är även väpnaren Johan (Larsson) Körning i
Sävsta i Enköpings-Näs socken, Åsunda härad, Uppland, nämnd 1469–1509. Hans namn,
patronymikon, vapen (vingat svärd) och jordägande i Barkarö socken, Tuhundra härad, Västmanland,
samt att hans dotter bar det ovanliga namnet Holmfrid utgör sammantaget starka
indicier för en koppling till Almöätten. Viss anknytning till Tuhundra härad och Västerås
antyder att han på mödernet kan ha härstammat från en i Västmanland etablerad gren av
släkten Körning och således möjligen upptagit släktnamnet efter sin morfar.

Namnets stavning varierar något i äldre källor och normaliseras vanligen till Körning eller
Kyrning. Äldre tiders namnforskare tänkte sig att ing-ändelse i personnamn användes för att
bilda patronymika. Namnets innebörd skulle i så fall vara ›avkomling av Korni‹, där namnet
Korni återgår på substantivet korn, närmast i betydelsen ›grand‹ eller ›smula‹. Den typ av
omljud som det rör sig om anses dock ha slutat verka efter omkring år 1000, vilket torde
göra tanken att sådan bildning skulle ha skett i släkten Körnings fall omöjlig. I nyare forskning
anses i stället Kyrning/Körning vara ett existerande appellativ (artnamn) med betydelsen
›(litet) korn‹. Binamnet skulle kunna syfta på fräknar.

Något släktsamband med de danska (skånska) frälsesläkterna Kyrning och flera i Småland
bosatta personer med binamnet Kyrning/Körning har inte kunnat påvisas.

Vapen: En balk eller ginbalk belagd med två eller tre sparrar. Mats Körning (Familj 6)
förde i sitt senare sigill sparrarna störtade. Skölden var enligt uppgift av Johan Peringskiöld
(1654–1720) gul, balken röd, de tre sparrarna blå. Olika hjälmprydnader är belagda för Mats
Körning, se Familj 6, och för Simon Körning, se Familj 7. Prydnaderna är svårtolkade men
den förstnämnde hade tre sparrar över varandra i mitten av hjälmprydnaden.

Ättenummer

Frälsesläkt

Ursprung

Sverige, Östergötland, Aska härad, Vadstena socken, Kvissberg

Adlad

Frälsesläkt, nämnd 1323

Introducerad

Utdöd svärdssidan

1493, senast

Utdöd spinnsidan

1510, tidigast

Status