HÃ¥rd af Segerstad - Adlig - Nr. 17
Frälsesläkt som härstammar från Småland, känd sedan 1490 genom Olof Pedersson (troligen död 1501) till Böjeryd i Gryteryds socken. Hans söner, väpnarna Peder Hård och Bengt Hård, vilka upptog släktnamnet efter moderns släkt, delade släkten i två grenar, Segerstads- respektive Torestorpsgrenarna. Beträffande den senare se adliga ätten Hård af Torestorp nr 60 a. Det nuvarande släktvapnet, oxhuvudet, uppträder, gemensamt i de två grenarna, först under senare delen av 1500-talet.
Ätten Hård, bestående av båda grenarna, introducerades 1625 (10/3–4/4) i tredje klassen, svenneklassen, genom lottning under dåvarande nr 26, nuvarande nr 60.
Segerstadsgrenen uppflyttades 1650 4/10 genom ett beslut (som senare skulle visa sig byggde på ett missförstånd) oriktigt i andra klassen, riddarklassen, under nuvarande nr 17, varvid Torestorpsgrenen kvarblev under nuvarande nr 60 A.
Generalmajoren av kavalleriet och kaptenlöjtnanten vid Livdrabantkåren sedermera generalen av kavalleriet och riksrådet Carl Gustaf Hård (1674–1774), upphöjdes i friherrlig värdighet 1710 10/9 av konung Karl XII. Han introducerades 1719 med namnet Hård under nr 121. Han upphöjdes vidare i grevlig värdighet 1731 14/6 i Stockholm av konung Fredrik I, och introducerades samma år 19/6 med samma namn under nr 78, varvid den friherrliga ätten utgick. Den grevliga ätten utgick på spinnsidan 1894 27/4, medan den siste manlige medlemmen utflyttade till USA 1895. Ett flertal försök har tidigare gjorts för att spåra honom, men inte gett några resultat.
Första yngre grenen överflyttade på 1870-talet till Finland och fortlever delvis där och i USA. Yngre linjen av tredje yngre grenen överflyttade på senare delen av 1800-talet till USA där den fortlever och medlemmarna skriver sig Hard.
En del ättemedlemmar skriver sig enbart Hård.
