Lode från Livland - Adlig - Nr. 173

Adlig ätt med namnet (von) Lode (Lodhe) som härstammar från Niedersachsen i Tyskland och som
sannolikt antagit namnet efter en ort vid namn Lodhe i grevskapet Schauenburg i närheten av Minden i Westfalen. Äldste dokumenterade ättemedlem är en Heinrich von Lode (nämnd 1206 och 1233), vasall till grevarna av Schauenburg. Ätten inkom redan i främre delen av 1200-talet till Estland med en Johannes de Lode (nämnd 1229), stiftsvogt hos biskopen av Ösel-Wieck. Den spred sig även till Livland och Ösel samt skrevs in på alla tre ländernas riddarhus. Omkring 1600 inkom den till Sverige och Finland.
En medlem av ätten, hovjunkaren Hans Lodhe (död 1631) till Edeby i Hölö socken i Södermanland och Lodenhof i Sesswegens socken i Livland, blev på konung Gustav II Adolfs muntliga befallning introducerad 1630 14/5, vilket bekräftades samma år 19/5, under nuvarande nr 173. Senare har ätten fått beteckningen Lode från Livland till åtskillnad från adliga ätten Lodh, senare Lood i Småland nr 157, med vilken den ofta sammanblandades.
Ätten utgick sannolikt på svärdssidan 1681 24/5.
Emellertid hade även en Gerhard Lode (1606–1659) till Kuckers i Jewes socken i Estland och Terrastfer i Torms socken i Livland och som tidigare ansetts vara halvbroder till ovannämnde Hans Lodhe, vilket dock visat sig felaktigt, införts på stamtavlan. Han uppges även ha blivit introducerad samtidigt med Hans Lodhe, men detta har inte kunnat verifieras. Oaktat detta har Gerhards gren av hävd upptagits på stamtavlan.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Den utgick i Sverige 1884 20/6, men emellertid hade grenar av ätten immatrikulerats på Finlands Riddarhus 1818 26/1 med namnet Lode under nr 10 bland adelsmän.
Nedanstående gren har 1971 15/2 återvunnit representationsrätt på Sveriges Riddarhus. En gren fortlever i Ryssland och huvudmannagrenen fortlever i Finland.
Beträffande övrigt personbestånd se Finlands Adelskalender.