Printzsköld - Adlig - Nr. 2134
Äldste kände stamfader är mantalskommissarien Per Svensson Printz (var död 1680). Hans sonson var bergsfogden i Grythytte bergslag i Västmanland och brukspatronen på Klavreström i Småland, Peter Roland Printzell (1696–1781).
Dennes två söner, kommerserådet Paul Printzell (1738–1819) och bergmästaren i Västerbotten sedermera lagmannen Eric Roland Printzell (1735–1802), adlades i nämnd ordning 1778 19/8 på Drottningholms slott av konung Gustav III med namnet Printzsköld och introducerades 1782 15/5 under nr 2134.
Paul slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1819 19/11.
Ätten har gemensamt ursprung med den på svärdssidan utdöda adliga ätten von Prinzencreutz nr 2282, och den 1776 utdöda adopterade ättegrenens printzellska linje av adliga ätten von Stockenström nr 1936.
Originalsköldebrevet i privat ägo.
SAK 2022.
Blasonering
”… En uti Blå Ram eller Bordure innefattad Skjöld af Silfwer, uti hwilken ses en upräckt och fritt stäld HögerHand av Naturlig Färg: Warandes samma Hand å Hwardera sidan uti den Blå Ramen åtfölgd af en Lysande Sju Uddig Gyllende Stjerna. Uppå Skjölden står en öppen Tornere Hjelm, prydd med en på armbågen Hwilande och till Höger Wänd Stålklädd Blå Arm: förandes samma arm uti Handen en liten Owal Hwit Skjöld, tecknad med ett Rödt Kårβ. Hjelmkrantsen är vriden af Guld, Silfwer och Blått, och Löfwärcket är i grunden blått, samt i dagen Wäxelwis af Guld och Silfwer. Aldeles som det samma här frammanföre med sina rätta färgor afmålat finnes.”
Sköldebrevsavskrifter, RHA, 15:056.
Transkription: Göran Mörner, 2021-01-22.
