Aminoff - Friherrlig - Nr. Ointroducerad
Utgrenad ur adliga ätten Aminoff nr 456, se dito,
Generalmajoren sedermera presidenten Johan Fredrik Aminoff (1756–1842), jämte dennes då levande tre söner, sedermera kollegierådet Gustaf Aminoff (1803–1838), sedermera generalen av infanteriet och generaladjutanten Adolph Aminoff (1806–1884), och sedermera kanslisten Fredric Aminoff (1807–1880) upphöjdes i svensk friherrlig värdighet enligt primogenitur, varvid värdigheten åtföljer äldste son, son efter son, 1808 15/10 i Högkvarteret i Lemlands prästgård på Åland av konung Gustav IV Adolf. Men då de efter 1809 kvarblev i Finland tog de aldrig introduktion i Sverige i denna värdighet.
Gustaf slöt själv sin ättegren 1838 28/10 och Adolph slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1884 2/11.
Johan Fredric Aminoff erhöll 1812 6/5 finländsk bekräftelse på värdigheten dock utan begränsning därav och introducerades på Finlands Riddarhus 1818 17/9 under nr 25 bland friherrar. Han upphöjdes slutligen 1819 12/9 i finländsk grevlig värdighet enligt primogenitur och introducerades 1821 6/11 under nr 5 bland grevar. Sålunda är finländske greven Aminoff samtidigt svensk friherre, dock ej introducerad.
Klingspor, Sveriges ridderskaps och adels vapenbok, (1890).
Blasonering
”Skölden, som är fyrdelad, har i 1:a och 4:e fälten en gyllene krona, korsvis genomträdd af 2:ne gyllene sporrfanor i rödt fält; i 2:a och 3:e fälten en Ã¥t höger vänd hjort i guld fält; skölden är infattad i en stÃ¥lram, fästad med Ã¥tta naglar af samma metall och prydd med en friherrlig krona mellan tvÃ¥ med friherrliga kronor försedda hjelmar, hvaraf den högra prydes med en uppstigande hjort mellan tvänne gyllene fanor och den venstra af ett krönt blÃ¥tt tupphufvud mellan tvänne gröna qvistar; sköldhÃ¥llare äro tvÃ¥ krönta björnar, hÃ¥llande hvardera en bar sabel med gyllene fäste.”
Källa: Schlegel och Klingspor, 1875.
Transkription: Göran Mörner, 2021-02-08.
