Adelborg - Adlig - Nr. 2090
Ätten utgörs av två olika släkter. Den äldre huvudmannagrenen härstammar från borgaren och bryggaren i Göteborg, Anders Eriksson (död före februari 1688). Hans son var tullkontrollören i Helsingborg Lars Andersson Borgh (död 1719).
Dennes sonson, adjutanten vid fortifikationen sedermera kaptenen Eric Otto Borgh (1741–1787), jämte dennes äldre broder löjtnanten vid Kronobergs regemente sedermera majoren Johan Borgh (1736–1805), adlades 1772 13/9 på Stockholms slott av konung Gustav III med namnet Adelborg. De introducerades 1776 9/5 under nr 2090. Johan slöt själv sin ättegren 1805 21/6.
Den yngre oskylda ättegrenen härstammar från gårdsfogden i Långåker i Fredsbergs socken i Skaraborgs län Lars Joensson. Hans son var bergsfogden i Skinnskattebergs bergslag Peter Larsson Borgh (1651–1692).
Dennes sonsons son, assessorn i Svea hovrätt sedermera hovrättsrådet Johan Aron Borgh (1742–1785), adlades samtidigt 1772 13/9 och introducerades även samtidigt 1776 9/5 men slöt själv sin ättegren 1785 28/9.
Huvudmannagrenen har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Borg nr 1570.
Originalsköldebrevet är sedan 2009 deponerat i Riddarhuset.
SAK 2022.
Blasonering
”… En Blå Sköld, belagd med en Silfwer-Barre, som föreställer en Tolfte del af Djur-kretsen, midt uppå hwilken synes Augusti Månads Tecken np af Blå Färg. Ofwanföre Barren i det Blå Fältet är en Gyllende Lager-krants, och nedanföre Barren äfwen i Blådt Fält, en fridt stäld Borg eller Castell af Guld, med stängd Port, och Öppne Stycke-gluggar. Uppå Hjelmen står uprest ett Swärd, Fästet af Guld, men Klingan Blå, på hwars Spets hänger en Grön Lager-krants mellan Twänne Blåsande Fahnor, den Högre af Guld, samt den Wänstra af Silfwer. Hjelm-krantsen är wriden af Guld, Silfwer och Blådt, samt Löfwärket är i dagen af Silfwer och Guld, samt i grunden Blådt. Alldeles som detta Wapen med sina rätta Färgor här hos afmåladt finnes.”
Sköldebrevet i original, RHA.
Transkription: Göran Mörner, 2013-04-16.
