Mörner - Adlig - Nr. 91
Medeltida adlig ätt som härstammar från Neumark i Brandenburg i Tyskland och som omtalas första gången med riddaren Henning Morner 1298. Som den svenska grenens stamfader uppger släkttraditionen en godsägare Hans Morner (levde 1468) som var farfars far till brandenburgska geheimerådet och hovmarskalken Ludwig von Mörner (död 1593).
Dennes två söner, hovmarskalken, ståthållaren på Åbo slott och landshövdingen i Åbo och Tavastehus län, kammarrådet Otto Helmer von Mörner (1569–1612) och hovmarskalken Berndt Dieterich von Mörner (1570–1610) inkom 1596 till Sverige. Deras barn introducerades 1625 (10/3–4/4) med namnet Mörner i tredje klassen, svenneklassen och erhöll genom lottning nr 59 vilket sedermera förändrats till nr 91.
Denna äldre gren av adliga ätten Mörner utgick som adlig 1652 då presidenten i Dorpats hovrätt Carl Mörner (1605–1665) upphöjdes i friherrlig värdighet 1652 30/7 på Stockholms slott av drottning Kristina. Han introducerades samma år 15/10 med namnet Mörner af Tuna under nr 36. Ätten utgick i friherrlig värdighet på svärdssidan 1824 28/7 och därmed också den äldre grenen i sin helhet.
Emellertid hade f.d. vice guvernören för konung Gustav IV Adolf, generaladjutanten, översten och chefen för Kalmar regemente sedermera en av rikets herrar, lantmarskalken, fältmarskalken och riksståthållaren i Norge friherre Carl Mörner (1755–1821) upphöjts i grevlig värdighet enligt primogenitur, innebärande att värdigheten åtföljer endast äldste sonen son efter son, 1800 14/6 på Norrköpings slott av konung Gustav IV Adolf. Han introducerades 1801 19/2 med namnet Mörner af Tuna under nr 109, men slöt själv sin grevliga ätt på svärdssidan 1821 24/6.
En annan ättling i fjärde led till ovannämnde Hans Morner, en syssling till bröderna Otto Helmer och Berndt Dieterich von Mörner, överjägmästaren, hovjunkaren och ståthållaren över Åland sedermera landshövdingen i Västernorrland och Västerbotten, Stellan Mörner (död 1645), som 1597 inkommit till Sverige, blev genom kunglig befallning 1627 24/12 naturaliserad och introducerad på de andra Mörnrarnas säte och nummer. Från honom härstammar samtliga nu levande Mörnrar.
En medlem av den yngre grenen, son till ovannämnde Stellan, generalmajoren av Kavalleriet och landshövdingen i Jönköpings län sedermera generallöjtnanten och guvernören över Jönköpings och Kronobergs län, Hans Georg Mörner (1623–1685), upphöjdes i friherrlig värdighet 1674 5/8 på Stockholms slott av konung Karl XI. Han introducerades 1675 22/9 med namnet Mörner af Morlanda under nr 62. Denna ätt utgick på svärdssidan i Sverige 1946 6/1 men kan möjligen fortleva i USA.
Hans Georgs son Carl Gustaf upphöjdes 1716 i grevlig värdighet och introducerades 1718 med namnet Mörner af Morlanda under nr 60, se dito.
Friherrebrevet i original från 1652 i privat ägo.
Har du information/tillägg till stamtavlan?
Vi vill hela tiden bli bättre – berätta vad du tyckte, så tar vi det vidare.
Tillägg/Rättelse
”*” anger obligatoriska fält
SAK 2022.
Blasonering
”. . . Skölden fördhelt uti fyra fällt och mitt uti densamma dess gamble stamvapen, som är trenne gröna blad uppväxande utur een liggande stubbe uti gullfältt. . . . Öfver den medelste chronan står ett grönt blad af samma skick söm de trenne i sielfva stamvapnet emellan ett par vingar, af hvilka den högre är röd men den vänstra af silfver. . . .”
Utdrag ur grevliga vapnet i: Sköldebrevssamlingen. Grevebrev. Vol. 2. RA.
Anmärkning: Fältet skall vara rött. Den grevliga ätten har dock ett fält i guld.
