Vinstorpaätten - - Nr. Frälsesläkt

Vinstorpaätten och släkter med denna ätts vapen. (ÄSF 1:1.)
Av Kjell-Gunnar Lundholm.

Ett stort antal personer från slutet av 1200-talet till omkring 1500 föra som vapen en kluven sköld med en halv lilja i det högra fältet och två, senare även tre, balkar i det vänstra. De flesta av dem synas ha haft sin hemort i Västergötland. Släktskapsförhållandena under 1400-talet äro helt klara. Sätesgården var för den högfrälse grenen Vinstorp. Vinstorp – »Gambla Winzatorp» – låg i Böne socken av Redvägs härad i Västergötland. En del därav inköptes år 1323 av en Sigge Djäkn, som var gift med drotsen Bo Jonssons faster Margareta Tomasdotter. Hans dotterdotter Ingrid Karlsdotter, som ärvde gården, gifte sig med Udd Matsson, vilken upptagit liljebalksvapnet från sin morfar, Knut Abjörnsson. Udd gjorde hustruns gård till sin sätesgård och blev stamfar för den egentliga Vinstorpaätten, men deras son Bengt Uddsson, som bytt till sig Tummatorp i Dalums socken vid Vinstorpasjön mitt emot gamla Vinstorp, flyttade sätesgården dit och gav den namnet »Nya Winzatorp», nu Vinsarp.

Vinstorpaätten och släkterna med denna ätts vapen äro nedan sammanförda i kronologisk ordning:
1) Håkan Tunasons ätt (1278–1428),
2) Lidinvard Haraldssons ätt (1310–1399) samt
3) Knut Abjörnssons ätt (1312–1331) och
4) den från denna på mödernet härstammande egentliga Vinstorpaätten (1364–1552). Av lämplighetsskäl äro under Håkan Tunasons ätt även upptagna avkomlingar på spinnsidan, vilka fört Vinstorpavapnet. Släktskapen mellan de tre första ätterna kan ej närmare preciseras men framgår förutom av vapnet även av att Lidinvard Haraldssons antaglige farfar, riksrådet riddaren Håkan Haraldsson, och Knut Abjörnsson utnämndes till exekutorer av det testamente, fru Elena Tunadotter – Håkan Tunasons syster, se nedan 1, tab. 8 – med sina söners godkännande utfärdade. Möjligen från mödernet har även konung Birgers camerarius Peter Andersson (Elofssönernas ätt), som levde i början av 1300-talet, upptagit Vinstorpavapnet. Enligt Johannes Bureus anteckningar ur ett i övrigt helt okänt brev av 1315-12-19 skall Vinstorpaättens vapen även ha förts av en annars okänd västgötsk frälseman Bengt Ingridason. Med Hällekisätten, som också synes hava fört Vinstorpavapnet, har någon släktskap ej kunnat påvisas.

Vapnets färger angivas olika. Fru Anna Karlsdotters (4. Vinstorpaätten, tab. 4) vapen på en samtida mässhake i Skara domkyrka visar en halv troligen blå (eller grön) lilja i troligen rött fält och troligen röda snedbjälkar å blått fält. Enligt Rasmus Ludvigsson, förde hon blå lilja och röda snedbjälkar i en helt gul sköld; samma Vinstorpavapen återfinnes ibid., fol. 17. För hennes faster fru Märta Bengtsdotter uppgivas samma vapenfärger, vilka även återfinnas å ett återgivet Vinstorpavapen. Ett annat Vinstorpavapen med likaledes helt gul sköld men vapenbildernas färger omkastade är återgivet i Gen 42, f. 16, RA. Ytterligare framställes Vinstorpavapnet med gul lilja i blått fält och blå snedbjälkar i vitt fält.