Ulv - - Nr. Frälsesläkt

Ulv. (ÄSF 1:3.)
Av Pontus Möller och Hans Gillingstam.

Denna släkt var en gren av den s.k. Folkungaätten och härstammade från en bror till jarlen Ulffase, alltså en son till Birger Jarls farbror och Birger brosas bror jarlen Karl döve, som stupade i Estland. Släkten tillhörde under hela medeltiden rådsaristokratien och utdog på manssidan först 1580 och på spinnsidan i början av 1600-talet. Något genealogiskt samband föreligger ej med den på riddarhuset introducerade och först 1795 utdöda släkten Ulf af Horsnäs, som på 1600-talet usurperade denna släkts vapen efter att tidigare ha fört en halv varg.

Släkten använde aldrig släktnamn. Rubriken ovan är en senare tids benämning, given efter vapenbilden, vilken Ã¥tminstone sedan 1500-talet tolkats som en tillbakaseende ulv (varg). Nämnda vapenbild kan beläggas redan 1305 i sigillet för Philippus Ulfsson (tab. 3), som dock 1309 enligt en avritning frÃ¥n 1600-talet i sitt sigill hade tre bjälkvis ställda och stolpvis ordnade pilspetsar, möjligen en felritning av samma vapen som 1279-1281 förts av hans far Ulf Karlsson och tolkats som en vingad pilspets. Philippus Ulfssons och hans ättlingars vapen har förmodats vara ett s.k. talande vapen och härröra frÃ¥n det i släkten vanliga mansnamnet Ulf. Det kan emellertid även vara en brisyr av det lejon som fördes av andra grenar av Folkungaätten, ty det är ofta svÃ¥rt att i sigillen urskilja vapendjurets detaljer. I sammanhanget bör emellertid nämnas, att den satiriska dikten ”Om konung Albrekt” bland denne konungs rÃ¥dgivare nämner en person med en panter i vapnet, vilket ansetts Ã¥syfta Bengt Philippusson (tab. 11). PÃ¥ 1500-talet uppges vargen ha varit grÃ¥ i gult fält.

Den viktigaste släktgrenens arkiv är känt genom det på mödernet från densamma härstammande riksrådet Åke Bengtsson Färlas 1572 daterade förteckning U 269 a, UUB. över sin morbror Jöran Åkessons (Tott) – dotterson till Bengt Arendsson (tab. 16) – arkiv.