Tott - - Nr. Frälsesläkt

Tott. (ÄSF 1:3.)
Av Hans Gillingstam och Kjell-Gunnar Lundholm.

Till Sverige kom den skånska ätt, som senare kallats Tott, först på 1400-talet genom de på mödernet från Sverige härstammande Axelssönerna, av vilka Erik Axelsson (död 1481; tab. 19) två gånger blev riksföreståndare. Från dennes äldre halvbror Åke Axelsson (död 1477; tab. 6) härstammade de nu utdöda släktgrenar som på svenska riddarhuset introducerats med benämningarna Tott af Skedebo (nr 88; utdöd på svärdssidan 1659) och Tott af Sjundby (grevliga ätten nr 16; utdöd 1674) och som redovisats i Elgenstiernas ättartavleedition. Den i Danmark kvarstannade släktgrenen utdog likaledes under 1600-talets senare hälft.

Axelssönernas ätt, som i släktböcker och äldre litteratur ansetts vara känd ända sedan 1000-talet, kan med säkerhet endast föras tillbaka till deras i mitten av 1300-talet levande farfars far Axel Åkeson (tab. 2), ett av den svenske konungens skånska riksråd. Det har ej varit möjligt att klarlägga Axelssönernas eventuella genealogiska samband med den likaledes betydande ätten Thott, som förde samma vapen och efter upphöjelse i länsgrevlig värdighet 1767 utdog i Danmark 1785, medan dess sedan medeltiden i Skåne kvarboende gren alltjämt fortlever i svenska friherrliga (nr 391) och grevliga (nr 114) ätten Thott. Den har genom Åke Thotts uppsatser 1978, 1981 och 1984 samt hans bok 1983 visats härstamma från riddaren Nils Kyming (död 1354), som förde samma vapen som Axelssönerna och deras förfäder och 1344 var ett av den svenske konungens skånska riksråd. En uppgift i DAA 1900, att hans patronymikon var Åkeson, har visats vila på personförväxling.

Tillnamnet Tott betyder enligt DGP i danska dialekter ”rask eller uvorn Person” och ”lille Dreng, lille Fyr, hel Karl”. J. E. Almquists uppgift i PHT 1952, s. 58, not 2, att släktnamnet Tott skulle uppträda redan i RA perg 1514-01-20, beror pÃ¥ felläsning av ”Hanssdotthr”. Det kan i Danmark beläggas först 1542, inom den svenska Sjundbygrenen först i slutet av 1500-talet (se nedan tab. 17) och inom den svenska Skedebogrenen först under 1600-talets förra hälft (se nedan tab. 10). NÃ¥got genealogiskt samband med de personer, som uppträder med samma tillnamn 1283—1300, har ej kunnat beläggas, och ingen av dem har säkert kunnat visas ha fört det vapen som frÃ¥n 1300-talet fördes sÃ¥väl av Axelssönernas förfader som av Nils Kyming och hans ättlingar.
Om tinkturväxlingarna i Tott-vapnet se Å. Thott 1979, s. 472 ff., och Raneke, s. 94.

Åtskilliga fragment av medeltida Tott-arkiv äro bevarade. Med den grevliga svenska grenens under reduktionen indragna arkiv ha till RA kommit handlingar rörande arvskiftet efter Claus Åkeson Tott d. y:s änka och son Hans (nedan tab. 17). Denne Claus Åkesons arkiv är känt framför allt genom hans kopiebok S 172 i UUB.