Sture, sjöbladsätten - - Nr. Frälsesläkt

Sture, sjöbladsätten. (ÄSF 1:2.)
Av Kjell-Gunnar Lundholm.

Den av de medeltida Stureätterna, som förde tre balkvis (emellanåt ginbalksvis) ordnade svarta sjöblad i guldfält, är känd genom sex generationer och utslocknade 1503 med riksföreståndaren Sten Sture den äldre. Någon släktskap med andra släkter med samma namn har icke kunnat bevisas men förefaller trolig (jfr nedan).

Nämnda vapen fördes emellertid också av den s. k. Vingätten, som även var besutten i samma trakter av Västergötland som sjöbladsätten Sture. Vingättens mest kände medlem, lagmannen i Värmland, riksrådet och riddaren Gustav Tunason (levde 1315—1357), begagnade sig visserligen oftast av ett sigill, som endast innehöll en hjälm, men förde även de tre sjöbladen som vapen. Detta vapen står också på hans gravsten. Hans dotter i äktenskapet med Mekthild Lydersdotter, Bengta, som blev Heyne Snakenborgs hustru, förde de tre sjöbladen. Eftersom Gustav Tunason hade en broder med namnet Anund och han dessutom låter Anund Sture d. ä. bestyrka en donation torde släktskap föreligga. Troligen voro de kusiner och tillhörde Anund Sture d. ä:s fader den Stureätt, som förde ett gumsehuvud — namnet Magnus på Anund Sture d. ä:s son, hemorts- och beseglingskontakt tala härför. Anund Sture d. ä. skulle då varit son till en syster till Gustav Tunasons fader Tune Anundsson och upptagit morfaderns vapen. Denne bör vara identisk med den Anund Tunason, som deltog i Filipssönernas uppror. Härigenom får man en naturlig förklaring till att Tune Anundsson gifte sig med Johan Filipssons (Aspenäsätten) änka Ingeborg Svantepolksdotter (Svantepolk Knutssons ätt).

Medan sjöbladsätten Sture under 1300-talet i huvudsak synes ha varit knuten till Västergötland, dominera i dess 1400-talshistoria beläggen på gårdar i Södermanland och östra Småland. Sten Sture den äldres många gårdar kommo med tiden att ingå i Gustav I:s arv och eget.