Sparre af Rossvik - Adlig - Nr. 7
Medeltida frälse- och riksrådsätt som härstammar från Västergötland. Äldste kände stamfader är väpnaren Sigge Laurensson (nämnd 1396–1417 och som var död före 1442/3), till bl.a. Simonstorp i Grolanda socken i Skaraborgs län. Hans sonsons son, riksrådet och riksmarsken Lars Siggesson (död 1554), hade bland andra barn tre söner vilka efter vapnet antog släktnamnet Sparre. Sonen, riksrådet och kanslern Erik Larsson Sparre (1550–1600), välkänd från Linköpings blodbad 1600, upphöjdes i skotsk baronvärdighet 1583 1/3 av konung Jakob VI av Skottland.
Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) genom häradshövdingen och ståthållaren Bengt Göransson Sparre (1570–1632), genom lottning i andra klassen, riddarklassen, under dåvarande nr 11 nuvarande nr 7 med namnet Sparre af Rossvik.
Ätten är sedan 1647 utgrenad i friherrliga ätten Sparre nr 11, se dito.
Generalmajoren sedermera generallöjtnanten Bengt Erland Sparre (1774–1837), som 1814 24/5 erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att kalla sig Franc Sparre, upphöjdes i friherrlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar friherrlig värdighet, 1815 16/1 av konung Karl XIII. Brevet utfärdades dock först 1832 6/10 på Stockholms slott av konung Karl XIV Johan, och efter att ha erhållit befrielse för försutten tid 1832 6/10 introducerades han 1833 4/11 under nr 382. Han upphöjdes vidare i grevlig värdighet enligt motsvarande bestämmelser 1833 16/11 av konung Karl XIV Johan, men tog ej introduktion i denna värdighet. Han slöt själv sin ätt på svärdssidan 1837 20/8.
