Somme - - Nr. Frälsesläkt

Somme. (ÄSF 1:3.)
Av Jan Eric Almquist.

Släkten blev högfrälse under 1500-talet, då en av dess medlemmar, Måns Svensson, efter verksamhet som amiral uppnådde riddar- och riksrådsvärdigheterna. Inte minst genom ingifte i ätten Bielke lyckades han öka sina godsbesittningar till betydligt över hundratalet gårdar i samtliga landskap i Svealand och Götaland utom Dalarna och Dalsland. I allmänhet har dock ättemedlemmarnas godsbesittningar varit belägna i Småland och Östergötland. En av släktens sista medlemmar, Christer Somme, miste helt sitt anseende, då han 1611 som kommendant på Kalmar slott kapitulerade och därefter bosatte sig i Danmark. Först i våra dagar har det utretts, att kapitulationen var väl motiverad av lägets hopplöshet – krutförrådet var sålunda i det närmaste slut -, och de beskyllningar för förräderi, som Karl IX riktade mot honom, torde därför ha varit oberättigade.

Släkten utdog på manssidan redan 1624, men en kvinnlig medlem levde till omkr. 1650.

Släktmedlemmarna förde i vapnet ett tjurhuvud framifrån, möjligen en brisyr av stammoderns fars vapen, ett tjurhuvud i halvprofil, om ej såväl vapnet som stamfaderns och hans sons förnamn sammanhänger med stamfaderns bevisliga kontakt med den bekante riddaren Abraham Brodersson, vilken förde samma vapen som släkten Somme och hade en halvbror med namnet Sven. Vapnet har utförligast beskrivits av J. Peringskiöld i hans Ättebok, där det säges föreställa ett rött tjurhuvud med gula horn i blått fält samt upptill på hjälmen två horn, det ena rött och gult, det andra blått och gult.