Silfversparre - Adlig - Nr. 99

Modernare forskning har visat att ätten är en medeltida frälsesläkt från Östergötland. Den med visshet äldste kände stamfadern är frälsemannen Harald Sonesson (nämnd mellan 1437 och 1458) i Tollstorp i Slaka socken. Han var sannolikt son till nämndemannen Sone (Olofsson) i Tollstorp (nämnd 1413), vilken i sin tur möjligen kan ha varit son till bonden Olof i Tollstorp (nämnd mellan 1353 och 1363). Harald Sonessons sonson var väpnaren Per Sonesson (levde 1530) till Tollstorp, vilken är den gemensamme stamfadern för de nu levande ättemedlemmarna.
Ätten introducerades 1625 (10/3–4/4) genom lottning i dåvarande tredje klassen, svenneklassen, under dåvarande nr 67, nuvarande nr 99, genom Per Sonessons sonsons son Nils Persson Silfversparre (död 1644) till Flishult. Det intressanta är dock att samtidigt introducerades Isak Axelsson (Silfversparre, död 1641) till Ora under dåvarande nr 72. Det visade sig dock att de båda var sysslingar på fädernet varför den senare 1627 överfördes till det lägre numret.
Ätten uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
En gren av ätten erhöll 1803 8/3 Kungl. Maj:ts tillstånd att i stöd av fideikommissbestämmelserna för Ågårds säteri i Råda socken i Skaraborgs län kalla och skriva sig Silfversparre-Stiernsparre, men denna ättegren utgick 1872 1/5.
Den första yngre grenen överflyttade 1861 till USA och fortlever där.
Med ätten sammanhör sedan 1809 friherrliga ätten Silfversparre nr 330, se dito.