Rumbyätten - - Nr. Frälsesläkt

Rumbyätten. (ÄSF 1:2.)

Av A. Filip Liljeholm.

Stormannaätt från Uppland, som i senare tid uppkallats efter gården Rumby eller Romby, nu Runby, i Eds socken i Vallentuna, nu Sollentuna, hd i Uppland. Till Rumby skrevs alltid ättens mest kände medlem, Filip Finvidsson.

Genom sitt giftermål med en syster till Johan Karlsson (Fånöätten, se ovan s. 51), en systerdotter till Filipssönerna (Aspenäsätten, se ovan s. 10), kom Filip av Rumby att deltaga i dessa herrars resning mot konung Magnus men skonades år 1280 till livet av konungen mot att avstå en stor del av sina egendomar.

Rumbyätten var liksom Fånö- och Finstaätterna intimt knuten till Sigtuna dominikankloster, och Filips av Rumby son Peter var före sin ärkebiskopstid först lektor och sedan prior där. Två av hans bröder voro kyrkoherdar i Uppland, den ene av dem även kanik. Filip, som själv var riddare, hade endast en son i det världsliga livet, vilken ävenledes blev riddare men dog barnlös, varigenom ätten utslocknade på manssidan.

Får man döma av namnet Filip och det ovanliga Jedvard på Filip av Rumby och hans son, torde släktskap mellan Rumbyätten och Erikska ätten vara antaglig. Jedvard var namnet på Erik den heliges fader och Filip på hans yngre son, det senare namnet väl hämtat från Stenkilska ätten, inom vilken det bars av konung Filip, Inge den äldres brorson; Erik den helige var enligt den tillförlitliga Knytlingasagan gift med en dotterdotter till Inge den äldre. Det är därför möjligt, att den Finvid, vanligen med tillnamnet Stryk(er), som ofta förekommer som beseglare av konung Knut Erikssons diplom under 1100-talets slut och således troligen var befryndad med konungahuset, är Rumbyättens stamfader. Senare synes ättens sätesgård ha blivit Benhamra i Vada sn i Vallentuna hd i Uppland, där Jedvard Filipssons bröllop 1307 ägde rum.

Enligt Filips av Rumby och hans son Jedvards sigill förde ätten som sköldemärke en schackspelsrutad balk. Peringsköld uppgiver (Per: Rumbyätten), förmodligen återgående på ett av Utter återgivet vapen med samma utseende, att balken var rutad i rött och ofärgat (d. v. s. silver) och fältet ofärgat (d. v. s. silver). Ett liknande vapen med rutorna i blått och gult och fältet rött beskrives av Utter.