Puke - - Nr. Frälsesläkt

Puke. (ÄSF 1:2.)
Av Hans Gillingstam.

Denna huvudsakligen till Östergötland knutna ätts vapen, en uppvänd vinge (ibland, tydligen efter ätten, kallad »pukehorn») hade tidigare förts av stamfadern Ragvald Pukes svågrar, tiohäradslagmännen Folke och Magnus Karlssöner (Lejonbalk), av vilka den senare dock några år innan vapnet kan beläggas som Ragvald Pukes upptog sin faders lejonbalksvapen (se artikeln Lejonbalk ovan). Pukevapnets tinkturer äro okända.

Ätten torde ha utdött på svärdssidan 1396, på spinnsidan omkr. 1420. Oriktig är nämligen B. Hildebrands tydligen, återgående uppgift, att till densamma hörde en i början av 1400-talet uppträdande Karl Holmgersson. Av RA perg 1409-06-24 framgår nämligen, att denne var son till en Holger Åkason, och hans vapen, som är känt genom detta brev samt sigillteckningar, visar icke pukevapnet utan en nedvänd vinge, det vapen, som fördes av den skånska ätten Krognos, i vilken namnet Holger också förekom; även det i Sverige under medeltiden ovanliga namnet Åke tyder på skånsk härstamning.

Ända till mitten av 1400-talet fortlevde emellertid namnet Puke hos vissa medlemmar av en på mödernet från den äldre ätten Puke härstammande gren av ätten Bonde. Namnet bars även av den bekante upprorsledaren Erik Puke (död 1437) av Rossviksätten, vars släktskap med den äldre ätten Puke dock icke var av sådan art, att han härstammade från den; hans farmor synes ha varit systerdotter till marsken Erik Kettilsson Pukes mor. Tydligen var upprorsledaren uppkallad efter marsken i fråga om såväl förnamn som tillnamn. Samtidigt levde i Östergötland en storbondesläkt med namnet Puke, av vilken en medlem likaledes hette Erik.