Oxehufwud - Adlig - Nr. 102

Modernare forskning har visat att ätten är en medeltida frälsesläkt från Halland. Äldste kände stamfader är landsdomaren i norra Halland, väpnaren Bo Olofsson, vilken förde ett oxhuvud i vapnet och är nämnd 1498 och 1504.
Ätten introducerades genom dennes sonsons son, överstekvartermästaren Anders Olofsson Oxehufwudh (1583–1639), 1625 (10/3–4/4) i tredje klassen, svenneklassen och erhöll genom lottning dåvarande nr 72, nuvarande nr 102. Den uppflyttades 1778 3/11 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen.
Ättens två sista manliga medlemmar i Sverige överflyttade på 1920-talet till USA, där ätten fortlever. Den yngre grenen är sedan 1841 bosatt i Sydamerika, först i Brasilien sedan i Uruguay. Ätten utgick i Sverige på spinnsidan 1947 30/6.