Örnsparre - - Nr. Frälsesläkt

Örnsparre. (ÄSF 2:1.)

Släktnamnet är en modern benämning på denna högfrälse släkt, som är känd sedan slutet av 1200-talet och ännu under 1300-talet. Dess enda kända sätesgård var Bromsten i södra Uppland.

Benämningen återgår på vapnet, som dock har något olika utformning för olika individer. Gemensam för dem alla är den kluvna skölden med en halv fläkt örn i det ena fältet, medan det andra fältets innehåll är något varierande. I stamfaderns vapen var det fyra gånger delat av tandskuror, medan det i hans söners vapen innehöll fem nedvända mantelsnitt resp. var fem gånger delat av tandskuror.

Nästan samma vapen, dock med ett spegelvänt E som bitecken i det andra fältet, vilket 1285 var delat av tandskuror men 1300 av två nedvända sparrar, fördes av Erik Östensson. Han förekommer i brev från åren 1285 -1300, bl a i två brev tillsammans med Jon och Philip Ingevaldsson. Hans änka Margareta sålde 1316 jord i Västerrekarne hd, Södermanland, varvid sönerna Folke Eriksson, Karl Eriksson och Johan Eriksson samt mågen Lars Johansson (björn) beseglade. Åtminstone Johan Erikssons sigill innehöll emellertid 1317 en kluven lilja med halvorna förenade i andreaskors. Hans försäljning 1327 av jord i Västerrekarne hd, Södermanland, klandrades 1329 av en Magnus Erikssons (död tidigast 1311) son Erik Magnusson med åberopande av bördsrätt. Magnus Eriksson förde 1311 det nämnda liljevapnet, som även fördes av Erik Magnusson 1340 och 1341. Tillsammans med Magnus Eriksson nämnes 1308 Sigvid Östensson, som 1300 kan beläggas tillsammans med Erik Östensson och 1318 förde det nämnda liljevapnet, men vars son Thomas Sigvidsson då förde en fjällbelagd bjälke. Sannolikt var Sigvid en bror till Erik Östensson, vilket ytterligare visar vapenväxlingen inom denna släktkrets. Folke Eriksson nämnes 1328 som “avunculus” till Eskil Andersson, vars mor hette Margareta Eriksdtr och alltså var dotter till Erik Östensson. Det är därför av intresse att Eskil Andersson och hans ättlingar ägde jord i Valde i Skäfthammars sn, Olands hd, Uppland, liksom tidigare Ingevald Thorstenssons i Bromsten änka Sigrid.

Tillsammans med Folke Eriksson och Johan Eriksson 1328 och Erik Magnusson 1341 förekommer Sune Halstensson, vars vapen var den av halv fläkt örn kluvna skölden med det andra fältet delat av dubbla tandskuror. Han var fogde i Stockholm från mellan 1334 och 1338 till mellan 1345 och 1350. Samma vapen fördes 1357 av den tidigast kände häradshövdingen i Österrekarne hd, Södermanland, Laurens Sonason, troligen hans son, som var den heliga Birgittas dotter Cecilia Ulfsdtrs (Ulvåsaätten) förste make och blev svärfar till riddaren, lagmannen och riksrådet Sten Stensson.