Örnfot - - Nr. Frälsesläkt

Örnfot. (ÄSF 1:3.)
Av Hans Gillingstam.

Denna ätts namn är en senare tids benämning, given efter vapenbilden, vilken åtminstone sedan 1500-talet tolkats som en örnfot. Enligt en medeltida avbildning var den av guld i blått fält. Ätten tillhörde högfrälset redan då den i slutet av 1200-talet börjar kunna beläggas i källmaterialet, och en av dess äldsta kända medlemmar var gift med en dotterdotter till Birger jarl. Det är därför i sammanhanget av intresse, att redan den föga kände 1100-talsjarlen Guttorm uppges ha fört en örnfot i sitt vapen ehuru med andra tinkturer. Trots tidsavståndet förtjänar det måhända beaktas, att svärmodern till den förste, som i föreliggande släkt kan beläggas ha fört örnfotvapnet (tab. 11), var gift med en person med namnet Sigge Guttormsson. Ättens sociala ställning bibehölls genom bl. a. en rad förnäma giften ända fram till dess utslocknande (på svärdssidan på 1470-talet, på spinnsidan i början av 1500-talet).

Samma vapenbild fördes av den senmedeltida svenske ärkebiskopen Jakob Ulvsson. NÃ¥got genealogiskt samband med denne har dock ej kunnat pÃ¥visas, och hans sociala bakgrund synes ha varit betydligt enklare, varför det ej är sannolikt, att han var befryndad med denna ätt. Intet samband har heller kunnat pÃ¥visas med den 1541 adlade fogden Olof Pedersson, som vid adlandet fick en örnfot i vapnet. Hans familj har därför i J. E. Almquists studie om denna i PHT 1952, s. 74, för särskiljande frÃ¥n den högfrälse ätten kallats ”Örnfot i Västergötland”.