Magus Marinasons ätt, (Leopard) - - Nr. Frälsesläkt

Magnus Marinasons ätt (”Leopard”). (ÄSF 1:2.)
Av Hans Gillingstam.

Denna södermanländska ätts vapen var enligt Bergshammarvapenboken en sköld, kluven av guld, vari ett rött lejon, och av blått, vari en halv lilja av silver. Rasmus Ludvigsson har samma färger, dock angives den halva liljan varit av guld.

Ehuru av sÃ¥väl sigillen som av vapnet i Bergshammarvapenboken klart framgÃ¥r, att djuret i ättens vapen är vad man redan under medeltiden inom heraldiken kallade lejon har det av Rasmus Ludvigsson uppfattats naturalistiskt, trots det att leoparden inom heraldiken vänder huvudet en face och framställes gÃ¥ende pÃ¥ alla fyra benen. Rasmus’ uppgift har kommit att pÃ¥ igen hos äldre författare, och ätten har sedan länge kallats »Leopard». T. o. m. i sigillbeskrivningarna i HiSig och RPB har felet vunnit insteg och därigenom spritts i sÃ¥ gott som hela den moderna litteraturen. Stamfadern Magnus Marinasons metronymikon är anmärkningsvärt och frestar till kombination med Folkungaättens lejonvapen, eftersom Marina under 1200-talet endast kan beläggas som namn pÃ¥ en av konung Valdemar Magnussons döttrar; även Magnus Marinasons förnamn ger ju associationer till Folkungaätten.

Samma vapen fördes även av underlagmannen i Södermanland Finvid Larsson, som uppträder 1346 —1356, samt dennes brorsöner Magnus och Lars Filipssöner, men de sistnämndas fader Filip Larsson förde en stjärna belagd med lejon och farbrodern Anbjörn Larsson, som var kanik i Västerås, kyrkoherde i Leksand och prost i Dalarna, kluven sköld med lejon i det högra och två stolpvis ordnade stjärnor i det vänstra fältet. Magnus Marinasons söner Nils, Birger och Lars beseglade 1346 tillsammans med Anbjörn och Filip Larssöner ett brev åt Finvid Larsson, och Nils Magnusson kallas 1348 »consanguineus» av Larssönernas systerson Holmger Jonsson (Rörik Birgerssons ätt, se denna nedan, tab. 7); även senare uppträda medlemmar av de båda familjerna tillsammans. Däremot kan ingen släktskap eller några förbindelser beläggas med den uppländske frälsemannen Eskil Andersson (Lejonlilja) och hans son riddaren Anders Eskilsson, vilka också förde ett lejon och en halv lilja men med skölden styckad i stället för kluven; Anders Eskilsson förde senare i stället ett s. k. leopardiserat lejon utan lilja.

Fragment av Magnus Marinasons och Birger Magnussons (tab. 3) arkiv voro bevarade ännu på 1600-talet, då de avskrevos i Lars Eriksson Sparres kopieböcker, tillsammans med bl.a. från dennes farmor ärvda trollebrev; troligen kommo dessa brev till Birger Trolle d. y:s arkiv, då hans hustru i mitten av 1450-talet ärvde Birger Magnussons forna sätesgård Fållnäs.