Lejonbalk - - Nr. Frälsesläkt
Lejonbalk. (ÄSF 1:2.)
Av Hans Gillingstam.
Ätten har här benämnts efter sitt äldsta kända vapen, som tillika kom att bli dess definitiva. Det vapen, den uppvända vingen, som fördes av två av stamfaderns söner, av vilka dock den ene senare upptog sin faders, kom att fortleva hos den från en av deras systrar härstammande ätten Puke (se denna ätt nedan), inom vilken redan hennes man förde detsamma. Båda vapnens tinkturer äro okända. Larssons förmodan, att lejonbalkvapnet av Karl Ingeborgason upptagits från mödernet, medan vingevapnet härrörde från hans fäderne, saknar stöd i källmaterialet. Ej heller hans förmodan, att Karl Ingeborgason var son till den före 1266 avlidne Folke »de Verendia», är tillräckligt underbyggd.
I allmänhet var ätten knuten till Småland, där tre av dess äldsta medlemmar voro lagmän. Endast en av dess sista medlemmar, Ulf Holmgersson (tab. 4), kom genom sin anslutning till konung Håkan under kampen mot Albrekt av Mecklenburg att bli bosatt i helt andra trakter.