Hammerstaätten - - Nr. Frälsesläkt

Hammerstaätten. (ÄSF 1:3.)
Av Gunnar Bendix.

Denna sedan 1300-talets början kända södermanländska ätt, landskapets kanske mest betydande medeltida frälsesläkt, har i senare tid benämnts efter sin främsta sätesgård under 1400-talet, Hammersta i Ösmo sn, Sotholms hd. Ättens vapen var en kluven sköld med färgerna grönt och gult. Dess äldste kände medlem var riddaren Ingevald Estridason (dog tidigast 1322). Dennes sonsons sonson riksrådet och riddaren Bo Nilsson upptog vid 1400-talets mitt sitt mödernevapen, ett griphuvud; hans mor Katarina Knutsdotter tillhörde äldre ätten Grip och var sondotter till drotsen Bo Jonsson. Bo Nilsson blev stamfar för den yngre, sedermera friherrliga ätten Grip, som på svärdssidan utdog 1592 eller 1594 och på spinnsidan 1666.

Vad beträffar ättens ursprung kan nämnas, att Magnus och Ulf Gudmarssöner (UlvÃ¥saätten) 1316 erhöllo tillstyrkan till en överenskommelse med sin svärfar Birger Petersson (Finstaätten) av hertig Valdemar, riddarna Knut och Gustav Magnussöner (Tyrgils Knutssons ätt) samt den förutnämnde Ingevald Estridason jämte flera andra ”cognati”, varför släktskap mellan dem mÃ¥ste anses säker, särskilt som Magnussönernas bror Rangvald kallas ”cognatus” av Ingevald Estridasons son Nils Ingevaldsson 1337 och denne hade bröder med namnen Magnus och Rangvald. Den lÃ¥g troligen pÃ¥ Ingevalds mors sida, vilket skulle ge en förklaring till att han använde metronymikon. Ingevald var även släkt med Elena Anundsdotter, vilken kallar honom ”consobrinus”, dÃ¥ de 1312 bytte jord, möjligen ocksÃ¥ med drottning Helvigs fogde pÃ¥ DÃ¥vö Peter Anundsson, vilken i likhet med Ingevald i vapnet förde kluven sköld, och dennes son Magnus Petersson, som uppträder 1342 – 1368 och skrevs till Frövi i Skultuna sn, Norrbo hd i Västmanland 1342.