Glysing - - Nr. Frälsesläkt

Glysing. (ÄSF 1:1.)
Av Hans Gillingstam med bidrag av A. Filip Liljeholm.

Medeltida frälsesläkt, tydligen härstammande från Holstein, där en Henrik Glysing uppträder på 1340-talet.

Ättens inflyttning till Sverige kan möjligen sammanställas med att konung Magnus Birgersson hämtade sin drottning från Holstein, och dess äldste medlem fungerade som bankir åt konungen. Att denne Henrik Glysing redan vid första uppträdandet i våra dokument var riddare kan sättas i samband med denna kungatjänst, liksom med att han gift in sig i förnäma svenska släkter. Hans flesta ättlingar tillhörde vårt högfrälse, och sonen riddaren Kettil Glysings döttrar voro under kung Albrekts regeringstid eftersträvade giftermålsobjekt både för den heliga Birgittas söner och för inflyttade utlänningar.

Ätten utslocknade på svärdssidan omkring 1370. Dess arvegods lågo nästan uteslutande i östra Småland och på Öland.

Stamfadern och barnen i hans första äktenskap förde alla ett löpande svin i sigillet, och detsamma gjorde till att börja med sonen i andra giftet, riksrådet Kettil Glysing, men från och med 1346 har han, liksom sina barn och helsystern Hafrid, endast ett Svinhuvud som vapenbild. Det antagliga är väl, att de bägge ättegrenarna velat differentiera sina vapen såsom ofta var fallet på kontinenten. Färgerna i vapnet uppgivas hava varit: svinet eller svinhuvudet svart med vita tänder och skölden gul.