Fincke, yngre ätten - - Nr. Frälsesläkt

Fincke, yngre ätten. (ÄSF 1:2.)
Av Eric Anthoni.

Namnet Vincke eller Fincke är ett vanligt tyskt namn, brukligt bland borgerskapet. Den här behandlade yngre ätten Fincke härstammar på mödernet från och med tredje generationen från en Fincke, vilken nämnes i Finland 1370—1385 och såsom Bo Jonssons (Grip, äldre ätten) sven 1381 får frälse på gods i Åbo stift och kanske är identisk med »gamle Gödeke Fincke», som fick Helga kungsgård i Bjernå socken i Egentliga Finland i pant av drottning Margareta och konung Erik, och vars ättlingar på kvinnolinjen, bland dem dottersonen Gödeke (Henriksson) Fincke, 1442 mottogo pantsumman för Helgå. Denne senare Gödeke Fincke (1439—1447) hade en son Jeppe Fincke (1440—1459), som sålde sin del i släktgodsen. En syster till Jeppe ingick i äktenskap med Nils Jönsson eller Rengonpoika (tab. 3), och makarnas son Gödeke Nilsson antog moderns släktnamn.

Rengonpoikasläktens genealogi har förvirrats genom att man uppfattat namnet som ett fadersnamn: poika = son, ehuru det var ett släktnamn. Sedan släktens förste kände medlem Jöns Larsson eller Jöns Rengonpoika d. ä., borgare i Ã…bo (tab. 1), ingÃ¥tt gifte med sedermera riksrÃ¥det Bengt Lydekasons (Djäkn, Lydekasönernas ätt, se denna ovan, tab. 3) dotter, steg släkten hastigt socialt. Deras söner Jöns Rengonpoika eller Jöns Jönsson (tab. 2) och Nils Rengonpoika (tab. 3) gifte sig med döttrar till Gödeke (Henriksson) Fincke (äldre ätten). Nils’ sonsöner Gustav och Jöran nÃ¥dde upp i främsta ledet av Finlands frälse. Med den förres son Gödik Fincke (tab. 6) utgÃ¥r ätten 1617 pÃ¥ svärdssidan. Huruvida Rengonpoikasläkten själv ägt frälse eller bekommit det genom stamfaderns ingifte i Lydekasönernas Djäknätt eller sönernas ingifte i ovannämnda äldre Finckeätt, är ovisst, men det senare är sannolikare. Vapen: tvÃ¥ gula sparrar i blÃ¥tt fält mellan tvÃ¥ mot varandra vända fÃ¥glar. Ett snarlikt vapen fördes av häradshövdingen i Hattula härad Hans Bengtsson eller Hans Djäkn, som levde 1462.