Fånöätten - - Nr. Frälsesläkt

Fånöätten. (ÄSF 1:1.)
Av Jarl Gallén och A. Filip Liljeholm.

Fånöätten, som i modern tid uppkallats efter sitt huvudgods Fånö i Löts socken i Trögds härad i Uppland, var genom stamfadern Karl Tjelvasons giftermål nära besläktad med Aspenäsätten och framträder liksom denna i samband med stormannaoppositionen med Magnus Ladulås. Karl Tjelvason av Fånö var nämligen gift med en syster till de 1280 avrättade herrarna Johan och Birger Filipssöner (Aspenäsätten). Hans son Johan fick följa morbröderna i döden, och hans måg, Filip av Rumby, fick lösa sitt liv genom att avstå en stor del av sina gods. På fädernet var Karl Tjelvason troligen en nära anförvant till herr Gere av Vänngarn och dennes dotter fru Elisabet, vilken sistnämnda dog 1290 och bl a även ägde gods i Fånö och Bädarö, båda i Lots socken i Trögds härad i Uppland. Johan Karlssons son Folke blev riddare och konung Birgers råd. Med hans son kaniken Johan Folkason (tab. 4), som ärvdes av släktingar på mödernet, utslocknade ätten någon gång mellan 1335–1337.

Fånöättens vapenbild var i den tidigare generationen ett dubbelt kors mellan en halvmåne och ett hjorthorn, senare en från Aspenäsätten övertagen sk lejonörn. Det senare vapnets färger uppgivas ha varit: lejonörnen gul och skölden röd.