Ekaätten - - Nr. Frälsesläkt

Ekaätten. (ÄSF 1:3.)
Av Elsa Nordström och Hans Gillingstam.

Denna ätt har i senare tid benämnts efter gården Eka i Lillkyrka sn, Trögds hd i Uppland, vilken dock först på 1400-talet kom att tillhöra och bli sätesgård för medlemmar av densamma. Ätten var troligen av småländskt ursprung. Likheter i fråga om namnskick och vapen tyder på gemensam härstamning med en lågfrälse ätt, som hade Hindsekind i Värnamo sn, Östbo hd i Småland som sätesgård. Ekaättens äldste kände medlem Trotte Petersson uppträder från och med 1340-talet och fram till början av 1360-talet som en av konung Magnus Erikssons betrodda män. Den i äldre genealogier förekommande uppgiften, att han var son till en väpnare Peter Johansson, har ej kunnat verifieras. Bland andra medlemmar av ätten som uppträda i rikspolitiska sammanhang kunna särskilt nämnas Trotte Karlsson, som stupade på konung Kristians sida i slaget vid Brunkeberg, och Trotte Månsson, en av riksföreståndaren Svante Nilssons närmaste anhängare och medhjälpare. Den senares syster Cecilia Månsdotter var Gustav I:s mor.

Ekaättens vapen, som av Gustav I intogs i det svenska riksvapnet, var en två gånger styckad sköld med mittfältet av silver. Enligt riksvapnet var det övre fältet blått och det nedre rött, men gamla uppgifter finns, att båda dessa fält var blå, eller att det övre var rött och det nedre blått.

Ätten utdog på 1520-talet. En illegitim son till Trotte Månsson, fogden på Åbo slott Olof Trotteson, uppges ha blivit adlad av Gustav I. Hans ätt, av vilken åtminstone en medlem förde ett musselskal i vapnet, utdog i början av 1600-talet.
Intet genealogiskt samband har kunnat beläggas med Rörik Birgerssons ätt, som ibland – med en oegentlig och olämplig benämning – kallats ”Äldre Ekaätten”, ehuru det enda gemensamma är den relativt vanliga vapenbilden.