Brunkow - - Nr. Frälsesläkt

Brunkow. (ÄSF 1:1.)
Av Sven Axelson under medverkan av A. Filip Liljeholm.

Ätten härstammade med största sannolikhet från Altmark i Brandenburg och tillhörde där riddarståndet. Den har möjligen fått sitt namn efter en forntida by, Brunchow, som var belägen vid staden Tangermünde i Altmark. Medlemmar uppträda i brandenburgska diplom från mitten av 1200-talet till mitten av 1500-talet. På 1260-talet voro bröderna Albern och Johan Brunkow i tjänst hos markgrevarna av Brandenburg. Den förre tituleras »dominus» och marskalk, den senare miles, dvs. var troligen riddare. De personer med namnet Brunkow, som uppträdde i Sverige under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet, tillhörde säkerligen ovannämnda tyska släkt. De tyska sigillverk, som varit tillgängliga, upptaga ej ätten Brunkow, varför någon vapenbild för släktens tyska medlemmar ej stått till förfogande. J. B. Rietstap uppger emellertid, att dess vapen var ett svart gumsehuvud med vridna horn i svart och guld i ett silverfält, alltså ett helt annat vapen än de svenska släktmedlemmamas. Av dessa förde Werner Brunkow i början en delad sköld, vars skura sedan förbättrades till en bjälke, vilken även fördes av sonen Johan. Vapnet finnes broderat med bjälken i guld och fältet blått på ett delvis bevarat, sannolikt något av åren 1300–1318 utfört altarbrun i Bjälbo kyrka.

Från slutet av 1300-talet förekommer i Altmark en borgerlig släkt med namnet Brunkow.